Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Skådeplatsen för Kristi offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slöa likgiltighet, som nu utmärker dessa
stränders inbyggare. Men landskapets
naturliga drag äro ännu de samma som förr.
Sjön ligger ännu oförändrad inom sin krans
af kullar och återspeglar hvarje luftkretsens
skiftande färgspel; vattnet utmärker sig ännu
lika mycket för sin renhet och
genomskinlighet, som det gjorde, då Petri båt låg
gungande på dess böljor, och Jesus blickade ned
i dess kristallklara djup; den kalklika
bassinen synes ännu likasom öfvergjuten af en
oändlighet af solljus; luften är ännu
uppfylld af balsamiska dofter; turturduvans
sång höres ännu i dalarne, och pelikanen
uppsamlar ännu såsom förr fiskar långs
stränderna; här finnas palmer och
grönskande fält och strömmar och gråa
ruinhögar. Och för öfrigt hvad landskapet har
förlorat i talrik befolkning och liflig rörelse,
det har det vunnit i allvarlighet och
intresse. Om än hvarje spår af menskliga
boningar skulle försvinna från denna trakt,
och endast tjutande schakaler och hyenor
hafva sitt tillhåll bland de spridda ruinerna
af de synagogor, i hvilka en gång Kristus
lärde, skall dock det faktum, att han här
började sin offentliga lärareverksamhet[1],
trygga för glömska Genezareths stränder, så
länge ännu Kristi evangelium lefver i folkens
hjertan och hans namn på deras läppar.
Och likväl, huru olika måste icke på
Kristi tid hufvudintrycket af denna nejds
skönhet hafva varit emot nu! Sträckor, som
nu äro öde och förvildade, voro ju då rikt
odlade. Josephus, som, intagen af den mest
obetingade hänförelse för detta »dal-lands»
skönhet, beskrifver dess vattens ljufhet och
dess lufts behagliga temperatur, dess
palmers, drufvors, orangers, fikons, mandlars
och granaters förträfflighet och dess
märkvärdiga varma källor, säger, att årstiderna
tycktes likasom täfla om äran att få taga
denna nejd i besittning, och att naturen
tycktes hafva samlat alla sina krafter för att
göra denna lilla fläck på jorden till en den
kostbaraste perla[2]. Talmudisterne se i den
omständigheten, att detta land tillhörde
Nafthalis stam, en uppfyllelse af den
mosaiska välsignelsen, att denna stam skulle blifva
»rik på nåd och fall af Herrens välsignelse»
(5 Mos. 33: 23); och de hade ett ordspråk,
som var sant i en djupare mening, än de
sjelfve det anade, och som lydde så: »Gud
har skapat sju sjöar i Kanaans land, men
en — sjön Genezareth — har han utvalt åt
sig sjelf».
Men icke blott för sin naturskönhets skull
utan äfven för sitt centrala läge och sin
talrika och rörliga befolkning var detta land i
hög grad egnadt att vara skådeplatsen för
dens verksamhet, som skulle låta det gamla
profetiska ordet hos Jesaja gå i fullbordan,
att »det landet Sebulon och det landet
Nafthali på denna sidan Jordan, hedningarnes
Galileen» skulle »se ett stort ljus», och att
öfver dem, »som bo i mörka skuggors land,
ett ljus», skulle »uppgå». (Jes. 9: 1. 2; jfr
Matth. 4: 15. 16). Ty Kristus skulle redan
under sitt jordiska lifs dagar vara icke blott
»sitt folk Israel till pris» utan äfven »ett
ljus till hedningarnes upplysning». Och folk
af många olika nationaliteter vistades i eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
