Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Skådeplatsen för Kristi offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drogo genom detta land, emedan »hafvets
väg» gick här fram. »Städerna», säger
Josephus, »ligga här mycket tätt intill
hvarandra; och de mycket talrika byarne äro på
grund af landets fruktbarhet så folkrika, att
icke ens den minsta bland dem eger under
15,000 invånare.» Han tillägger, att
Galileens befolkning var ett verksamt, idogt och
på krigiska idrotter, i hvilka man ända från
barndomen öfvade sig, begifvet slägte, som
uppodlade hvart enda tunnland af den
herliga, deras mödor rikligt belönande jord, som
hörde dem till. Icke mindre än fyra vägar
stodo i förbindelse med sjön Genezareths
stränder. En ledde ned till Jordandalen på
vestra sidan om floden; en annan, som på
en söder om sjön anbragt brygga ledde öfver
Jordan, drog fram genom Pereen till Jordans
vadställen nära Jericho; en tredje ledde
genom Sepforis, den lifliga och uppblomstrande
hufvudstaden i Galileen, till den ryktbara
hamnen Akko vid Medelhafvet; en fjerde
drog fram öfver Sebulons berg till Nazareth
och vidare genom Esdraelons slätt till
Samaria och Jerusalem. Genezareths område
passerades af de stora karavanerna på deras
väg från Egypten till Damascus; och de
hedningar, som höllo till i Bethsaida Julias och
Cesarea Filippi, måste esomoftast hafva varit
synliga på Kapernaums gator. På Kristi tid
var det på grund af befolkningens mängd
och idoghet Palestinas »fabriksdistrikt», och
Galileiska Hafvets vågor plöjdes af omkring
4,000 fartyg af olika slag, från romarnes
stolta krigsskepp till de anspråkslösa
fiskarbåtarne från Bethsaida och de förgyllda
sluparne från Herodes’ palats. Itureen,
Samarien, Syrien och Fenicien gränsade
omedelbart till detta land. Staden Tiberias,
hvilken Herodes Antipas hade låtit anlägga i
afsigt att göra den till Galileens hufvudstad,
och hvilken han hade uppkallat efter den
regerande kejsarens namn, hade rest sig med
en undransvärd hastighet; vid den tid, då
Johannes skref sitt evangelium, hade denna
stad redan gifvit sitt namn åt det
Galileiska Hafvet; och om än Kristus aldrig med
sin fot beträdde dess hedniska amfiteater
eller dess af grafvar besmittade gator[1], måste
han dock ofta på afstånd hafva sett dess
tornkrönta murar, dess starka kastell och
Antipas’ gyllene hus, som med sina
marmorlejon och rikt utsirade arkitraver
återspeglade sig i den klara insjön. Europa,
Asien och Afrika hade lemnat hvar sin
andel till dess befolkande, och menniskor af
alla nationer möttes på dess torg. Långs
hela vestra stranden af sjön Genezareth
bodde judar och hedningar blandade om
hvarandra, och öknens vilde araber kunde
der ses sida vid sida med företagsamme
fenicier, förvekligade syrier, högdragne romare
och förslagne, smidige och förderfvade greker.
Den ljufliga stillhetens dagar i Nazareths
lyckliga dal gingo snart sin kos; i stället
begynte nu för vår frälsare ett lif af
oafbrutet arbete, af djup ångest och bedröfvelse,
af mödosamma vandringar och hårda
motsägelser, af oförtrutet predikande och
helbregdagörande. Denna gång stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
