Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Jesus vid påskhögtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke längre på grund af någon särskild
förmånsrätt skulle vara den plats, der
menniskorna hade att tillbedja Fadern, ja, att
detta jerusalemitiska tempel i sjelfva verket
nu icke längre var Guds sannaste tempel.
Likväl borde de hafva kunnat, om de velat
det, ega någon aning, låt vara också blott
en halft gryende, om hvad Jesus här
menade. Det kunde icke vara dem obekant,
att han af Johannes, Döparen vid Jordan,
blifvit utropad till messias; de borde
derföre hafva fattat, hvad han sjelf längre fram
vid ett annat tillfälle sade till dem, att »här
var den, som var större än templet»; de
borde ju hafva öppnat sina hjertan för det
märkvärdiga yttrandet af en af deras egna
rabbiner — ett yttrande, som dessutom blott
var en utveckling af hvad som redan
innehölls i en profetisk utsaga af Daniel (9: 24),
och som de derföre borde hafva känt — att
det i sanning heligaste af allt heligt var
messias sjelf.
Också finnes här egendomligt nog ett
tillfälligt men derföre icke mindre påtagligt
bevis derpå, att de verkligen hade en
djupare insigt i den innersta meningen af Kristi
ord, än de sjelfve funno för godt att
medgifva. Ty ännu rufvande öfver dessa samma
ord — de första, som Kristus under sin
offentliga verksamhet ställt till dem — när
Jesus var död och låg begrafven i den i
klippan uthuggna grafven, kommo de till
Pilatus med detta märkliga anförande: »Herre,
vi komma i håg, att den förföraren sade,
medan han ännu lefde: Efter tre dagar vill jag
stå upp» (Matth. 27: 63). Nu söka vi
förgäfves i hela nya testamentet efter något
spår deraf, att Jesus någonsin i uttryckliga
ordalag skulle hafva sagt något sådant till
dem; och så framt de icke hade hört det af
Judas eller ryktesvis från någon annan af
apostlarne — d. v. s. så framt icke detta
ordet »vi komma i håg» var en uppenbar
osanning — kunde de icke hafva haft i
tankarne något annat Jesu yttrande än detta.
Men att de skulle hafva hört det af någon af
Jesu lärjungar, är i hög grad osannolikt; ty
desse apostlar förstodo sjelfve intet af hvad
vår Frälsare i denna väg talade med dem,
och om det fans något, som de hade
svårare för att fatta än att han skulle dö, så
var det väl just detta, att han efter sin död
skulle uppstå igen. Men huru kom det sig
då, att desse fariseer och prester bättre än
vår frälsares egne lärjungar förstodo
meningen af hans ord? Det kom sig deraf, att
de icke i likhet med desse apostlar voro
älskande, sveklöse och trohjertade män; det
kom sig deraf, att de i trots af all sin högre
kunskap och insigt dock redan nu voro fulle
af det hat och den bitterhet emot Kristus,
som skulle sluta med att bringa honom på
korset och draga öfver dem och deras barn
hans blod.
Men der låg ännu en annan mening i
dessa ord, en mening, som icke var mindre
full af varnande allvar, och som de borde
hafva haft lättare att förstå, om den än
visserligen icke kunde förefalla deras i
fördomar fångna sinnen mindre motbjudande.
Templet var ju likasom hjertat i hela det
mosaiska systemet, hufvudqvarteret, så att
säga, för hela den levitiska ceremoniallagen.
Genom att vanhelga detta tempel eller
tilllåta, att det vanhelgades — genom att
fördraga att se, att en, hvilken de betraktade
rätt och slätt såsom en fattig galileisk lärare,
fullbordade denna rening, med hvilken, vare
sig af tröghet och maklighet eller af feghet,
hvarken Kaifas eller Hannas eller Hillel eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
