- Project Runeberg -  Jesu Lif /
285-286

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.Förkastad af nazareerne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16. TÖBKAÖXAB AF NAZÅRBEBNB.

286

hans moder Maria, och äro icke Jakob och
Joses och Simon och Judas hans bröder?
Ooh hans systrar, äro de icke alla-när oss?
Hvadan hafver han då allt detta?» (Matth.
13: 54—56). »Månne hans egen familj, hans
egue bröder tro på honom?»* — Sådana
voro de hvislcningar, som efter hand blefvo
allt högljuddare bland de församlade, till
dess de slutligen öfvergingo i oförtäckt knot.
Denne var ju icke ens någon ung, lärd
rabbi** från Gamaliels eller Schammais
skolor, och likväl talade han med en
öfverlägsenhet och med ett anspråk på att vinna
erkännande, som knappast skulle anstått de
store skriftlärde sjelfve! Till och med en
Hillel nödgades, när hvad han sade icke
lyckades öfvertyga hans åhörare, vädja till
äldre lärares utsagor, till en Schemajas eller
en Abtaljons auktoritet, om annars han ville,
att hans ord skulle vinna insteg i sinnena.
Men denne lärare, som nu stod inför dem,
han vädjade till ingen — denne lärare, som
likväl icke var någon annan än Josefs,
timmermannens, son, sjelf en timmerman! Hvem
hade gifvit honom i uppdrag att lära? »Huru
kan denne förstå skrifterna, då han icke fått
lära sig dem?» (Joh. 7: 15).

Vår frälsare kunde icke undgå att märka
den förändring, som hade inträdt i hans
åhörares känslor gent emot honom. *** Han

sade dera genast, att han var den Jesus,
som de beskrifvit, utan att derföre dessa
hans ringa yttre förhållanden åstadkommo
någon minskning i storheten af hans
mes-sianska värdighet. Deras otro, deras
hjertans hårdhet hade redan nedstämt honom,
innan han inträdde i synagogan. Det förakt
för hans föregående lifs ringa
omständigheter, de uttalat, förbigår han alldeles; för
hvar enda en af desse nazareer måste det
ju hafva varit bekant, att den store
boskapsherden Amos hade ett ännu mycket ringare
ursprung. Icke heller ville han särskildt
fästa sig vid det låga hat, hvilket svaga och
elaka menniskor alltid hysa emot dem, som
bringa dem på skam genom ett ädelt,
öfverlägset lifs tysta vältalighet. Men han blef
varse ännu en annan sida af deras väsen;
han märkte, att de af honom fordrade ett
tecken, som skulle bevisa hans messianska
sändning; der röjde sig hos dem en viss
känsla af afund, derföre att han väl hade
förrättat under i Kana och visat prof på sin
stora magt i Kapernaum!, att icke tala
om, hvad han hade gjort och lärt i
Jerusalem — och likväl hade han icke
bevärdigat dem, hans egen hembygds invånare,
med något sådant särskildt bevis på sin
ynnest och välvilja. Han visste, att detta
hånande och skeptiska ordspråk: »läkare

• Jfr Joh. 7: 5.

** Denna titel, tillika med den af lärare (»mästare»), tillerkändes dock vår frälsare frivilligt vid
upprepade tillfällen till och med af hans fiender (jfr Matth. 8: 19; 12: 38; 22: 16 etc).

*** Hvad desse fåviskt stolte’nazareer här hade att anmärka, har en viss likhet med Schammais åsigter,
hvilken (i motsats emot Hillel) jakade, att ingen, som icke var af en god och rik familj, borde intagas såsom
lärjunge i en skola.

t Dessa äro, om vår kronologiska ordning är rigtig, icke uttryckligt omtalade i den wangeliska
berättelsen. Men ett och annat anmärkningsvärdt prof på sin visdom och undergörande förmåga, som — särskildt
stäldt i sammanhang med det nyss skedda undret i Kana — borde hafva ingifvit stora förhoppningar för
framtiden, kunde Jesus hafva lagt i dagen under det om än så korta uppehåll i Kapernaum, som omtalas i
Joh. 2: 12. Äfven i Nazareth tyckes han — att döma af sådana ställen som Matth. 13: 58; Marc. 6: 5 —
redan hafva gjort några sjuka helbregda, ehuruväl dessa tecken knappast torde hafva betraktats såsom
underverk. Men mera än detta hvarken ville hau eller kunde han göra bland en otrogen och fiendtlig befolkning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free