Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Början af Jesu galileiska verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
JESU LIF.
300
sares första sabbat i Kapernaum. Ock denna
deras utförliga beskrifning har för oss det
slä&rsta intresse, emedan den gör oss
bekanta med det sätt, hvarpå Kristus tillbragte
sin offentliga verksamhets dagar. Vi hafva
här en talande utläggning af detta lif, hvars
hufvudinnehåll, sådant det i lefvande
åskådlighet träder oss till mötes på evangelii alla
blad, kan sammanfattas i dessa ord, att »han
gick omkring och gjorde väl» I detta stycke
företrädesvis är det, som äfven de bäste och
ädlaste af hans efterföljare funnit det så
svårt att efterlikna honom: i detta stycke
är det ock, som hans lif så oändligt
öfverträffade det ideal, som äfven hans störste
föregångare sökt förverkliga. Att såsom
eremiten afsöndra sig från verlden, såsom
asketen späka sin lekamen, såsom mystikern låta
sig hänföras af en salig begrundning — alla
dessa sätt att träda i gemenskap med Gud
äro lättare och kräfva mindre ansträngning
än detta en sjelfförsakande kärleks ständigt
förnyade, outtröttliga arbete.
Kristus begynte sin dag i synagogan,
kanske just i den byggnad, för hvilken
judarne hade att tacka den omvände
höfvits-mannens frikostighet. Om Kapernaum
verkligen är en och samma ort med det nu
varande Tell Hum, så kunna möjligen de
omsorgsfullt skulpterade, hvita marmorruiner,
som ännu stå qvar på en liten höjd öfver
sjön och resa sig vördnadsbjudande öfver
den vidsträckta, öde nejden, vara lemningar
af denna byggnad. Synagogan, som icke är
mycket stor, måste hafva varit till trängsel
uppfylld af menniskor; oah att meddela
sanningar till lifs åt en allvarlig, efter
himmelska håfvor bidande själ — att lära, såsom
han lärde, icke efter tröga, döda, allmänt
antagna formler, utan med tankar, som
andades, och med ord, som brunuo — att lära,
såsom de göra, hvilka äro gripna af
stundens hänförelse, då hjerta talar till hjerta —
att så lära, det måste hafva kraft en
ingalunda liten insats af lif, det måste hafva
inneburit en icke liten ansträngning af
fysiska krafter. Men det var icke nog
härmed. Medan han ännu talade, medan ännu
denna församling af upprigtiga och
trohjer-tade, intelligenta och krigiska menniskor i
stum förvåning och i djup och vördnadsfull
beundran lyssnade till orden, som utgingo
från hans mun, afbröts plötsligen den djupa
tystnaden genom de vilda ropen och det
hemska skriandet af en af dessa olyckliga
varelser, om hvilka man i allmänhet trodde,
att de stodo under inflytandet af orena
andar, och hvilka — då för sådana lidande
som de icke på denna tid funnos några
särskilda tillflyktsorter — kanske obemärkt
lyckats smyga sig in bland det öfriga folket,
som trängdes i synagogan *. Äfven den arme
besatte hade, så eländig och djupt förnedrad
han än var, i sitt innersta på ett underbart
* Luc. 4: 33: »en man, som hade en oren ande», »ropade med hög röst»; jfr Marc. 1: 23. Judarne, i
likhet med de flesta andra framtidens folk, tillskrefvo snart sagdt allt ondt demoners omedelbara inverkan,
till exempel äfven Noaks druckenhet. I Ps. 91: 6 återgifver LXX uttrycket: »farsot, som ödelägger om
middagen», med »middagsdemoner». — Om en qvinna icke betäcker sitt hufvud, sitta demoner på hennes
hår.-Den, som icke tvår sina händer före måltiden, blifver offret för en demon, schibta. »Om en tjur rusar emot
dig på fältet», säger talmud, »hoppar satan upp mellan hans båda horn.» All sinnesrubbning, all plötslig
sjukdom, all benägenhet för svårmod, alla oväntade hinder och svårigheter, betraktades, likasom ds ännu i
dag betraktas i österlandet, såsom beroende på det direkta inflytandet af demoner (devsj. Dessa demoner
troddes vara de ogudaktiges andar. Ja, det låter sig icke bestrida, att man vid denna tid ibland judarne
betraktade såsom af onda andar besatte sådane, hvilka vi nu för tiden kalla epileptisk? eller vansinnige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
