Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Början af Jesu galileiska verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
17. BÖRJAN AF JESU GALILEISKA VERKSAMHET.
302
sätt blifvit berörd af denna heliga persons
närvaro, af den oförlikneliga rösten, af det
gudomligt herliga budskapet. Men som hela
hans inre menniska icke var längre sig sjelf
mägtig, fördunkladt som förståndets ljus i
honom var, reste han sig upp till motvärn
emot dessa högre intryck, i det de onda
demonerna fingo magt öfver honom; och på
samma gång han helsade Jesus af Nazareth
såsom Guds helige, begärde han med
hemska uttryck af bitterhet och förfåran att
blifva lemnad i fred, ty han ville icke hafva
något med Jesus att göra. »Han ropade
med hög röst och sade: ack! hvad hafva vi
med dig att göra, Jesus af Nazareth? Har
du kommit för att förderfva oss? Jag vet,
hvem du är, du Guds helige!» (Luc. 4: 33. 34).
Derefter följde en upprörande scen.
Vändande sig till den upproriske, yrande
sjuklingen och tilltalande den onde anden, som
syntes aftvinga sitt offer de fasansfulla
ropen, sade Jesus: »tig* och gäck ut ifrån
honom!» Han hvarken tålde eller tillät, att
de onda andarne buro vittnesbörd om hans
* Egentligen »blif försedd med munkorg!» (jfr Apostlag. 16: 13). De, som förneka verkligheten af ett
sådant tillstånd att vara besatt af onda andar och derföre betrakta Jesu hela sätt att här gå till väga såsom
en åt den sjukes bedrägliga föreställningar gjord akkommodation, vädja till sådana uttryck som Matth. 8: 26;
Luc. i: 39. Men om denna akkommodationsprincip, ehuru den hyllats af mången framstående kyrkofader,
gäller det, att den alltid måste användas med största försigtighet och urskilning.
** Det kan här vara på sin plats att med detta Jesu botande af den besatte jemföra ett exempel på
exor-cism, sådan denna i allmänhet utöfvades af judiske besvärjare vid denna samma tid (jfr Matth. 12: 27; Marc.
9: 38; Apostlag. 19: 13). Josephus tillägger Salomo äran af att först hafva uppfunnit exorcismen och
berättar, att han sjelf bevittnat exempel på en sådan exorcism. Så säger han sig hafva sett en jude vid namn
Eleazar utdrifva demoner i närvaro af Vespasianus och Titus tillika med deras officerare och soldater.
Besvärjarens metod var att medelst en ring draga ut demonen genom näsborrarne. Derpå föll den förut
besatte till jorden, och Eleazar besvor i Salomos namn och under användande af åtskilliga trolldomsformler
demonen att icke komma igen. Till ett bevis, att kuren också i sanning hade haft åsyftad verkan, ställde
han sedan ett stycke derifrån en skål med vatten, som han befallde demonen att stöta omkull, när han drog
sina färde! — Josephus var en kritisk verldsman, förtrogen med den hedniska odlingen, och stod på höjden
af sin tids bildning. Evangelisterna å andra sidan voro enfaldige, oförfarne och olärde män; och dock, för
hvilket hån skulle de icke hafva blifvit utsatte — huru skulle icke deras lättrogenhet och vidskepelse blifvit
förlöjligad — om de hade framställt en berättelse om en sådan exorcism som denna af Josephus skildrade!
Och var detta det gängse sättet att gå till väga, då kunna vi så mycket lättare förstå, hvilket djupt intryck
på de närvarandes sinnen måste hafva framkallats genom denna verkan af Kristi enkla ord.
*** Jfr 1 Kor. 9: b.
t Luc. 4: 38.
person eller embete. Det lugn, den mildhet
och den gudomliga myndighet, hvarmed Jesus
uttalade dessa ord, var oemotståndlig. Den
besatte föll till jorden under förfärliga skrik
och konvulsioner. Men lidandet försvann snart.
Mannen reste sig upp och var botad. Hans
hela utseende och uppförande visade, att
han blifvit frigjord från det honom
beher-skande inflytandet, och att han nu återfått
sina sinnens fulla bruk. Ett så nådefullt
och mägtigt under hade ännu aldrig
tillförene blifvit sedt; och de, hvilka hade
bevittnat det, åtskildes med känslor af
obeskriflig häpenhet och beundran**.
Sedan Jesus hade rest sig upp från sin
plats på maftir, lemnade han synagogan
och drog sig tillbaka till Simons hus. Här
mötte honom åter den bedröfliga anblicken
af sjukdom och lidande, som vädjade till
hans hjelp. Simon, hvilken han redan vid
Jordans stränder genom sin första, mera
obestämda kallelse till apostlaembetet hade
fäst vid sig, var en gift man***, och hans
svärmoder låg sjuk i en häftig feber f. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
