Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. De tolf apostlarne och bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
JESU LIF.
324
andra ett hebreiskt namn, men hvilka
betyda ett och det samma, och hvilka utmärka
honom såsom en för detta medlem af
»if-rarnes» parti, hvilka fanatiskt kämpade för
nationalreligionens helgd och återställandet
af folkets frihet*. De grekiska namnen
Filippus och Andreas, tillika med den
omständigheten, att det var till Filippus, som
de greker vände sig, hvilka önskade
sammanträffa med vår frälsare**, kunna möjligen
innebära en antydan derom, att desse
lärjungar tillhörde hellenisterne; dock är en
sådan slutsats långt ifrån med nödvändighet
gifven, och med undantag af deras kallelse
till apostlaembetet är nästan ingenting oss
berättadt om dem. Det samma gäller om
Nathanael och Mattheus. Om Thomas, äfven
kallad Didymus (»tvilling»), hvilket endast
är en grekisk öfversättning af hans
hebreiska namn, erfara vi ett och annat intressant
drag, hvilket låter oss få en inblick i en
verkligt utpreglad karakter, naturlig och
upprigtig på samma gång som’ hängifven och
ädel, redo att dö om än sen att tro. Om
Judas, mannen från Kerioth*** — ty detta är
betydelsen af uttrycket Iskariot — må hända
den ende judeern i apostlakretsen, skola vi
få sorglig anledning nog att tala i det
följande; i den evangeliska berättelsen är hans
namn en gång för alla outplånligen
brännmärkt genom denna ödesdigra grafskrift, så
betecknande oaktadt dess stora fåordighet:
»Judas Iskariot, den ock förrådde honom»
t-Jakob, Johannes och Petrus tillhörde den
innersta och förtrognaste kretsen — de
utvalde bland de utvaldes krets — af vår
frälsares följeslagare och vänner. De voro de
ende, som fingo vara med Jesus, då han
uppväckte Jairi dotter, då han blef
förklarad på berget, och då han utstod sin
själsångest i örtagården. Om Jakob veta vi
ingenting vidare, än att han var den förste
bland apostlarne, som blef bevärdigad att
lida martyrdöden. Han och hans broder
Johannes tyckas, ehuru de ingenting annat
voro än fiskare, hafva varit i bättre
omständigheter än de öfrige lärjungarne. Deras
fader Zebedeus hade icke blott en egen båt
utan hade också sina egna legde tjenare;
och Johannes omnämner tillfälligtvis i sitt
* De hade till sin förebild den i 4 Mos. 25: 11—13 omtalade Pinehas. — Man har anmärkt, hurusom
valet af en ex-zelot till apostel, hvarigenom Kristus kunnat ådraga sig misstankar att umgås med politiska
omstörtningsplaner, är ett nytt bevis på den fullkomliga upphöjdhet öfver hvarje hänsyn till den rent
verldsliga klokbetens beräkningar, hvilken utmärkte Jesu alla mått och steg. Han önskade, att detta
apostla-förbund skulle vara en förebild af hans blifvande kyrka och församling; derföre finna vi ock i detta
förbund de mest afgjorda motsatser representerade — skattuppbördsmannen Mattheus och skatthat aren Simon
— den opatriotiske juden, som tjenade de främmande, och den ifrige patrioten, som nitälskade för
fäderneslandets befrielse från de främmande tvångsherrarnes ok. — Deremot har namnet Kananites — eller, såsom
det rätteligen heter, »Kananaios» (Matth. 10: 4; Marc. 3: 18) — säkerligen ingenting att göra med staden
Kana.
** Se ofvan kap. X, sid. 179.
*** Kerioth är namnet på en stad vid södra gränsen af Juda stam (Jos. 15: 25). Ewald tänker emellertid
på det i Jos. 21: 34 omnämda Karta i Sebulons stam, i hvilket fall äfven Judas Iskariot skulle vara en
galileer i likhet med de- öfrige lärjungarne. Och medgifvas måste, att läsarten i Jos. 15: 25 är tvifvelaktig,
ja, att der sannolikt orden Kerioth-Hezron äro att föra till saraman och öfversätta med »Hezrons städer». —
Den om Palestinas topografi högt förtjente Robinson identifierar vårt Kerioth med Kuryetein, »de två
städerna» — en ruinplats, belägen tio engelska mil söder om Hebron.
t Matth. 10: 4. Det i Luc. 6: 16 förekommande uttrycket: »som ock blef en förrädare» är af en något
mindre sträng ordalydelse. Om Simon Zelotes äfvenledes bar namnet Iskariot, såsom en läsart i Joh. 6: 71;
13: 26 tyckes gifva vid handen, så var denne en fader till förrädaren. Om också han, såsom åtskilliga tradi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
