Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. De tolf apostlarne och bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
18. DE TOLF APOSTLAKNB OOII BERGSPREDIKAH.
326
evangelium, att »han var bekant med
öfverstepresten» (Joh. 18: 16)*. Vi hafva redan
omnämt den icke osannolika gissningen, att
han mycket uppehållit sig i Jerusalem och
der haft någon befattning med införseln af
den myckna fisk, som fördos dit från det
Galileiska Hafvet. På sådant sätt kunna vi
då också enkelt och otvunget förklara den
noggranna kännedom, han egde om de många
händelser från vår frälsares
lärareverksamhet i Judeen, dem de öfrige evangelisterna
helt och hållet förbigå.
Johannes och Petrus — den ene typen
för en djup och begrundande, den andre för
en utåt verksam och praktisk natur — äro
tvifvelsutan de rikast begåfvade ibland
apostlarne och de, som tilldraga sig vår största
uppmärksamhet. Johannes’ karakter har ofta
blifvit orätt uppfattad. Visserligen var han
uppfylld af en nästan gudomlig mildhet —
visserligen förverkligade han i en större
utsträckning, än någon af de andre apostlarne
det hafva förmått, till dess fulla djup och
betydelse vår frälsares nya bud om
kärleken — visserligen äro hans epistlar och hans
evangelium rika på uttryck af en
begrundande, jord och himmel förgätande hängif-
venhet — och visserligen har han på grund
häraf varit kär för alla mysticis och
innerligt frommes hjertan — men med allt detta
är han dock oändligt skild från den blödige,
pjunkigt känslosamme svärmare, till hvilken
man under långa tider varit benägen att
göra honom. Namnet Boanerges, eller
»tordöns söner», hvilket han delade med sin
broder Jakob; desse bröders gemensamma
bön om en framstående plats i Guds rike;
deras hetsiga begäran att få kalla ned eld
af himmelen öfver de samariters by, hvilka
icke velat herbergera frälsaren, då han på
sin färd till Jerusalem tog vägen genom
deras land (Luc. 9: 54); den glödande
energien i det språk, på hvilket
Uppenbarelseboken är skrifven; den våldsamma häftighet,
mod hvilken enligt traditionen Johannes drog
sig tillbaka från kättaren Cerinthus; detta
allt visar, det ena med det andra, att der
fans uti hans natur något af örnens eld och
kraft, såsom ock örnen, och icke dufvan,
sedan evärdliga tider tillbaka tjenat att
symbolisera honom och hans verksamhet **. Och
då nu nitet och den brinnande hänförelsen
— i trots deraf, att de i våra dagar dels
äro i hög grad sällsporda, dels, der de verk-
tioner säga, var en son af »Klopas, eller Alfeus», så skulle på detta sätt nästan alle apostlarne hafva varit
slägt sinsemellan och med vår frälsare. Antaga vi nämligen de af olika skriftställare uttalade förmodandena
i detta ämne, så skulle Jakob och Johannes, Jakob den yngre, Judas, Mattheus och Simon alle samman varit
Jesu syskonbarn, och Judas Iskariot hans syskonbarns barn. Den uppgiften, att Thomas var en
tvillingbroder, enligt någre till Mattheus, enligt andra till Thaddeus, enligt andra slutligen till Jesus sjelf, stöder
sig rätt och slätt pä hans namn, som betyder tvilling. Men alla dessa förmodanden hvila på osäkra
gissningar och vacklande traditioner, och det skulle tjena till ingenting att redogöra för en mängd nyare
författares lösa förmodanden och försökta sammanställningar- i detta afseende. Intressant förblifver det i alla
händelser, att så många af apostlarne voro bröder — två söner af Zabdia, två af Jona, tre (åtminstone), om icke
fyra, af Alfeus; till hvilka ytterligare komma (möjligen) två söner af Tolraai, samt en fader och hans son.
* Berättelsen, att han burit en mitra (jfr 2 Mos. 29: 6) i Efesus, likasom hade han varit af presterlig
slägt, är väl rätt och slätt apokryfisk. Likväl är det sällsamt, att en sådan historia kunnat uppkomma och
blifva spridd, i synnerhet när härtill kommer, att samma sak berättas om Jakob den rättfärdige, »Herrens
broder». Säkerligen hafva vi i detta och liknande fall att hålla före, att en symbolisk anspelning uttydts
efter bokstafven såsom en yttre verklighet.
** Denna samma hans natur röjde sig äfven vid andra tillfällen; vi hänvisa till Luc. 9: 49; 2 Joh. 9.10;
Uppenbarelseboken 22: 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
