Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Jesus inför de öfverste presterna och sanhedrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
JESU LII?.
972
i honom hafva funnit en stark och frimodig
bundsförvandt i sitt sträfvande att nedrifva
hela den snart sagdt oöfverskådliga mängd
af hägg a cloth och halachöth, med hvilka den
mosaiska lagen efter hand blifvit
kringgärdad. Huru då förklara detta plötsliga
utbrott å deras sida af en mot Kristus rigtad
fiendskap på lif och död? Det må vara oss
tillåtet att här uttala en förmodan, som
knappast förut blifvit framställd, men som
måste tränga sig på en hvar vid en
sammanställning af den evangeliska berättelsen med
hit hörande uppgifter i talmud. Vi säga
sålunda: kanske ledde desse presters raseri
sitt upphof från vår frälsares ord och
handlingar med afseende på det Guds hus,
hvartill de uteslutande ansågo sig hafva fått
eganderätten, och kanske hade de särskildt
blifvit förbittrade öfver hans andra offentliga
rensande af templet. De kunde visserligen
icke i ransakningen med Jesus allt för
mycket framhålla denna anklagelsepunkt, enär
nämda handling var en sådan, hvilken
fariséerna tvifvelsutan — i hemlighet
åtminstone — skänkte sitt gillande och bifall; det
var derför fara vardt., att de genom ett
sådant ovist framhållande endast skulle hafva
aflägsnat ifrån sig den fariseiskt sinnade
delen af folket och derigenom gått miste
om att framträda med den enhällighet i
anspråk och önskningar, som allena betryggade
deras saks goda utgång hos Pilatus. Men
mer än ett drag tyder dock på, att deras
hätskhet emot Jesus ytterst hade denna grund.
Det första rensandet af templet kunde
lättare förbises såsom mera en enstaka stående
handling af uppblossande nitälskan, vid
hvilken föga vigt behöfde fästas, då Jesu
verksamhet ännu hufvudsakligen inskränkte sig
till det aflägsna och föraktade Galileen.
Annorlunda var deremot fallet med detta
andra rensande af templet, hvilket tydligen
hade skett både mera offentligt och med
större eftertryck, hvarför det ock
tvifvelsutan inom vidsträckta allvarligare kretsar
väckt en långt djupare förbittring än förra
gången mot de missbruk, som framkallade
nödfallsåtgärder -af detta slag. I enlighet
med detta vårt antagande finna vi ock hos
alla de tre evangelister, som berätta denna
tilldragelse, att de, som i första rummet
uppfylldes med förtrytelse öfver denna yttring
af Jesu brinnande nitälskan om hans Faders
ära, icke nämnas fariséer, utan »öfverste
prester och skriftlärde» (Matth. 21: 15;
Marc. 11: 18; Luc. 19: 47). Ja, desse senare
synas, såsom nämdt är, just från denna
omständighet hafva hemtat en ny och tvingande
anledning för att ifrån denna stund med all
kraft söka gripa in för att störta honom,
hvilken de från sin ståndpunkt icke kunde
annat än betrakta såsom en för den
bestående ordningen och deras egen magt farlig
folkuppviglare.
Men, kunde någon vidare fråga, finnes
då utom detta djerfva ingrepp i deras
myndighet, utom detta trotsiga förkastande af
en ordning, hvilken de gillat, ingen annan
orsak, som kan tjena till förklaring af dessa
prestslägters plötsligt upptända hat? För en
sådan frågas besvarande behöfva vi blott
påpeka det för deras girighet sårande, som
låg i det intrång i deras otillåtna och snöda
vinning, som Kristi beifrande af
köpslåendet inom tempelmurarne innebar.
Girigheten, Judas’ skötesynd och för öfrigt hela
judafolkets skötesynd, synes äfven hafva varit
en inom Hannas’ slägt rådande skötesynd.
Det var till Hannas’ slägt, som de hörde,
hvilka hade upprättat de beryktade chanujoth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
