Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
60. JESUS INFÖR PILATUS.
1058
282. Romersk slungmaskin.
salen, der han, full af bestörtning och oro,
ifrigt frågade honom: »hvarifrån är du?»
Ack, det var för sent att nu svara härpå.
Pilatus var redan allt för djupt insnärjd i
sin grymhet, orättfärdighet och
mennisko-fruktan; till honom hade Jesus talat nog;
till den vilda folkmassan, som rasade der
ute, hade han icke heller mera att säga.
Han svarade intet. Denna obevekliga
tystnad förtörnade Pilatus. Han utbrast vredgad:
»talar du icke till mig?* Vet du icke, att
jag hafver magt att korsfästa dig, och att
jag hafver magt att gifva dig lös?»
Magt — hvad för en magt? Betydde
då rättvisa ingenting? Betydde sanning
ingenting? Betydde oskuld ingenting? Betydde
icke heller samvete någonting?
I sjelfva verket, och noga sedt, hade
Pilatus ingen sådan magt; till och med i fråga
om den godtycklighetens magt, som en tyrann
kan tillvälla sig, och som han här närmast
67
den romerska statskonsten icke var sen att
bevilja eftergifter åt de olika folkens
fördomar. De brydde sig icke vidare om att
åberopa sig på något enligt deras
förmenande af den anklagade begånget brott af
politisk natur, de läto i uppbrusningens
ögonblick alla betänkligbeter fara och skriade
lidelsefullt: »vi hafva en lag, och efter vår
lag måste han dö, ty han hafver gjort sig
sjelf till Guds son».
»Guds son!» Den tanke, som låg bakom
dessa ord, var vida mindre sällsam och vidrig
för en hedning, än den var det för en jude;
och dessa ord, hvilka Pilatus nu för första
gången körde uttalas, förskräckte honom
öfver måttan och voro likasom en tredje
varning, egnad att afhålla honom från det
brott, som han nu, drifven af sitt onda
samvetes feghet, stod färdig att begå. Ännu en
gång lemnade han den vildt sorlande hopen
och tog Jesus med sig in- i den lugna dom-
* Det ligger eftertryck på detta sista ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
