Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3059
JÉStJ LIF.
1060
afsåg, innehöllo hans ord ett fåfängligt skryt,
ty den samme, som här lät påskina en så
stor myndighet, var dock innerst bunden af
.tusen osynliga band och vågade icke drifva
igenom, hvad han ville, och hvad han ansåg
för rätt, Jesus hyste också medlidande med
den hopplösa rådvillheten hos denne man,
hvilken skuldmedvetandet förvandlat från
herskare till slaf. Utan att håna och utan
att vederlägga honom — ja, snarare
ursäktande än försvårande hans synd — svarade
han honom stilla och saktmodigt: »du hade
ingen magt öfver mig, vore den dig icke
gifven ofvanefter. Derföre hafver han större
skuld, som hafver öfverantvardat mig åt dig».
Du begår visserligen en stor synd — men
Judas, Hannas, Kaifas, desse prester och
judar, äro dock i denna sak långt
brottsligare än du. Sålunda dömde Jesus med
oändlig värdighet, men också med stor
mildhet, sin egen domare. Pilatus kände i sin
själs innersta djup, att dessa ord voro
sanning, och han betygade genom sin tystnad
sin bundne och gisslade fånges
öfverlägsenhet. Hans samvete, som gång på gång blifvit
uppskakadt under loppet af denna
ransak-ning, måste gifva rätt åt den sanning, som
låg i dessa Guds sons ord. Jesus hade dömt
hans synd, och långt ifrån att Pilatus kände
sig förolämpad deraf, förökades blott hans
vördnad för denne hemlighetsfulle man,
hvilken i sin djupa förnedring utvecklade en så
stor straffande magt. Från den stunden
sökte Pilatus ännu ifrigare efter att gifva
honom lös.- Han besteg med skälfvande mod
och upprördt samvete för tredje och sista
gången domstolen och gjorde ett sista
förtviflade försök att rädda den oskyldige. Han
lät Jesus åter komma inför sig, och i det
han nu betraktade denne värnlöse, der han
stod tyst och nedböjd under lidandet på det
glänsande Gabbatha högt öfver den
stormande vilda hopen, som, drifven af sin
lidelsefulla hätskhet, oåterkalleligen svurit hans död,
sade han, likasom rhägtade han icke längre
tillbakahålla uttrycket af en plötsligt till seger
kommen inre öfvertygelse:
»Se eder honung!»
Men i judarnes öron ljöd det såsom den
bittraste förolämpning att kalla denne slagne
och misshandlade man deras konung. Han
var ju tvärt om den blott allt för slående
motsättningen till honom, som en gång,
enligt hvad man hoppades, skulle åvägabringa
sitt folks befrielse. Sinnenas förbittring nådde
sin höjd. Med de ursinniga ropen:
»korsfäst, korsfäst!» blandade sig nu för första
gången olycksbådande hotelser. Klockan hade
hunnit blifva nio på förmiddagen*; under
nära tre timmars tid hade man nödgats stå
* Det är tredje timmen på dagen, räknadt från kl. 6 f. m. — Såsom bekant är, föreligga med afseende
på tiden för Jesu dom och korsfästelse olika uppgifter i våra evangelier. Joh. 19: 14 heter det: »och det
var–––––––vid pass sjette timmen; och han sade till judarne: se eder konung!» Marc. 15: 25 åter läsa
vi: »och det var vid tredje timmen, och de korsfäste honom». Med afseende på detta förhållande anmärker
Melin, »Föreläsningar öfver Jesu lefverne», sid. 783: »Det synes också höra med till Kristi lidande, såsom
ett bevis på menniskornas ouppmärksamhet och tanklöshet vid den ojemförligt vigtigaste tidpunkt i historien,
att, under det tusende små ting äro till sin verkliga tid med yttersta noggranhet bekanta, man om tiden
för Kristi död egentligen intet annat vet med full säkerhet, än att det var en fredag, hvaremot man mötes
af en obeskriflig förvirring och motsägelse, när man efterforskar årets och månadens datum. Ja, likasom
Jesus fick tömma lidandets kalk intill sista droppen, så går också den kronologiska förbistringen i afseende
på Jesu dödsdag så långt ut i de yttersta smådelarne af tiden, att sjelfva timmarne af dödsdagen äro tvist
underkastade. Ty då Marcus säger, att det var tredje timmen eller kl. 9 f. m., då Jesue blef korsfäst, säger
Johannes deremot, att det var vid pass sjette timmen, eller in emot middagen, då Pilatus afkuunade döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
