Jesu Lif / 1111-1112 (1878) Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Korsfästelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och — till det yttersta utblottad, som han
nu var, på den herlighet, hvilken han hade,
innan denna verlden var — tömmande ända
till sista droppen den djupaste förödmjukelses
bittra kalk — underkastande sig icke
blott i allmänhet de vanskligheter, som
oundvikligt medföljde tjenareskepelsen, utan äfven
särskildt alla de qvalfulla lidanden, dem
mensklig illvillighet och ondska kunde tillfoga
honom — utbrast han i det hemlighetsfulla
ropet, hvars hela betydelse visserligen
icke af något menniskoförstånd kan fattas:

291. Romersk centurion. (Efter en skulptur i Colchester.)

»Eli, Eli, lama sabachtani?»[1] (»Min Gud,
min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?»)

I dessa ord, hemtade från den psalm
(den 22:dra), i hvilken de första århundradenas
kyrkofäder icke utan skäl sågo en
profetisk framställning af hela Kristi lidande,
lånade vår frälsare från Davids klagan i
hans nöds jemmer och elände uttrycken för
sin egen. I denna stund var han allena.
Allt djupare och djupare sjönk han ned i
det outsägliga lidande ända till döden, som
nu var honom förelagdt att genomgå. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>