Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jesus och Hillel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1133
BIHANG.
1184
bianen, »att Afrikas inbyggare hafva sådana
breda plattfötter?»
»En vigtisr fråga, min son; det kommer
sig deraf, att de bebo en sumpig mark».
»Jag skulle hafva», fortsatte grobianen,
»ännu många andra frågor att göra dig, om
jag icke vore rädd för, att du skulle blifva
uppbragt på mig».
Hillel drog manteln fastare omkring sig,
satte sig bredvid den främmande och sade till
honom: »fråga gerna, min son, hvad helst du
har att fråga».
Då ropade ändtligen mannen, helt och hållet
afväpnad: »så är du då verkligen den bekante
Hillel, som man kallar Israels furste?»
»Ja».
»Nå väl, så hoppas jag då åtminstone, att
icke många dina likar måtte finnas i Israel».
»Huru så, min son?»
»Emedan jag för din skull har förlorat 400
zouzim».
Härpå svarade Hillel: »var icke så ifrig,
min son! Det är bättre, att du för Hillels
skull förlorar 400 zouzim, ja, om så skulle
vara, 400 till, än att Hillel för din skull skulle
förlora tålamodet».
Så stor var Hillels godmodighet. Den
nästan öfversteg alla gränser. Sålunda berättas
bland annat om honom, att han en gång för
en rik man, som råkat på obestånd, legt en
ridhäst och en betjent, och då denne senare
icke stod att få, i hans ställe i egen person
beledsagat den resande ett par mil. Andra
betecknande anekdoter om Hillel äro omnämda
af Ewald i dennes Geschichte Christi sidd.
31—33. Understundom framträda emellertid
äfven i dessa få berättelser om hans lif, hvilka
kommit till vår kännedom, sträfvanden och
drag, som icke kunna vinna vårt bifall. Så
gjorde sig häbs godmodigbet gällande på
sanningens bekostnad, då han i motsättning emot
Schammai påbjöd, att man i hvarje
bröllopssång, huru ful bruden än månde vara, skulle
ställa sig på brudgummens ståndpunkt och
prisa brudens skönhet och sjunga: o hvilken
täck och behaglig brud! Ja, Hillel var i sin
godmodighet till och med i .stånd att för
fridens skull tillåta sig en uppenbar lögn, då
han vid ett tillfälle för att undvika strider och
misshälligheter med Schammais lärjungar utgaf
för en ko en oxe, som skulle offras för honom.*
Rabbinerna prisa högeligen ett sådant sätt att
gå till väga, men vår sedliga instinkt låter
oss ana, hvilken förargelse det skulle hafva
åstadkommit, och hvilket förvirrande inflytande
det skulle hafva utöfvat på våra begrepp om
hvad som är rätt och orätt, derest något
liknande hade trädt oss till mötes i Jesu lif. Ja,
det blifver dervid, att vår frälsare allena af
alla dem, som någonsin hafva lefvat på jorden,
utan räddhåga kunde säga: »hvilken af eder
straffar mig för synd?» Och huru litet vi i
sjelfva verket än veta om en Sokrates, en
Confucius, en Sakya Mouni, en Hillel och en
Muhammed i jemförelse med det myckna, som
vi veta om Jesus, så finna vi likväl f de
knapphändiga berättelserna om de förres lif icke så
litet att klandra och ogilla; men deremot
finnes det ingenting, som icke är gudomligt och
syndfritt, i den af våra fyra evangelister ganska
utförligt tecknade bilden af Jesu lif.
II. Om vi efter denna korta öfverblick
öfver de märkligare tilldragelserna i Hillels lif
fästa vår uppmärksamhet vid hufvudpunkterna
i hans lära, skola vi snart få se, huru det der
påståendet, att han skulle hafva varit vår
frälsares lärare och förebild, kommer på skam.
Äfven Hillels ofvan anförda svar — den mest
upphöjda utsaga af hans mun, som kommit till
vår kännedom — är vid närmare betraktande
långt mera bristfälligt, än det vid första
ögonkastet tyckes vara. Det kan visserligen gå
och gälla för en god sammanfattning af
innehållet af den andra taflon af Guds bud, men
— och just deruti framträder det stora
afståndet från Jesu oändligt djupare visdom - -
förgäfves söker man i detta berömda svar någon
den ringaste hänsyn till innehållet af den första
taflan af lagen. Och dock stödja sig ju den
andra taflans bud på den första taflans, så att
* »Er bewegte wedelnd den Schweif des Thieres, um dessen. Geschlecht zu vovbergon», Delibsseh ("Jesus
und Hillel, sid. 36).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
