Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jesus och Hillel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
JESUS OCH HILLEL.
1186
ingen kan rätt iakttaga de ena utan att också
-troget bevara de andra i ögonsigte. Hvarför
förgat Hillel i sitt ofvan nämda svar att’ föra
sig till minnes de ord, dem hvarje jude måste
hafva sig bekanta från schema (5 Mos. 6: 4. 5)?
Hvarför påminde han sig vid detta tillfälle
endast 3 Mos. 19: 18? Så gjorde icke Jesus,
om hvilken det berättas (Marc. 12: 28—31),
att då en af de skriftlärde gick fram och
frågade honom: »hvilket är det yppersta af alla
budorden?», han svarade och sade: »det
yppersta af alla budorden är detta: hör, Israel,
.Herren vår Gud är allena Herre; och du skall
älska din Herre Gud af allt ditt hjerta och af
all din själ och af all din håg och af all din
magt. Detta är det yppersta budet. Och det
andra ä,r detta likt: älska din nästa såsom dig
sjelf. Intet annat bud är större än dessa».
Jesus framhöll för öfrigt icke blott negativt,
hvad vi icke böra göra vår nästa, utan äfven
positivt, hvad vi böra göra honom (jfr ock
Matth. 7: 12; Luc. 6: 31).
Man har visserligen sagt, att vår frälsare
under sin offentliga lärareverksamhet
understundom skulle hafva iakttagit en eller annan
af de sju ryktbara regler (middötk) för
skriftens utläggning, hvilka enligt uppgift
ursprungligen skulle hafva framstälts af Hillel*. Men
i sjelfva verket äro dessa middötk ingenting
annat än följdsatser af logikens allmänna lagar,
hvilkas iakttagande derför tydligen icke
behöfver bevisa något lärjungaskap hvarken af Hillel
eller af någon annan. Vidare må vi icke heller
lemna utan afseende, att i fråga varande
middötk i första rummet blifvit uppfunna och
kommit i användning för att stödja och
upprätthålla den muntliga lagens anseende,
hvilken vår frälsare — såsom man väl af den
evangeliska berättelsen torde vara berättigad
att antaga — icke blott förkastade utan äfven
föraktade. För öfrigt äro de fall, i hvilka vår
frälsares utsagor sammanfalla med Schammais,
åtminstone lika så. talrika och dessutom så
mycket betydelsefullare, som de hafva afseende
på afgjordt mera magtpåliggande ämnen (jfr
Matth. 5: 32; 19: 9; 18: 17). Och likväl,
hvilken har någonsin kommit på den tanken
att utgifva Jesus för en lärjunge af Schammai?
Vi vilja belysa vår uppfattning genom ett
exempel. Några af Hillels bekantaste och mest
omsorgsfullt utarbetade rättsbestämningar rörde
en serie af lapprifrågor sådana som den
sorgligt ryktbara, huru vida det var tillåtet eller
icke att äta ett ’ägg, som blifvit värpt på en
högtidsdag, som närmast föregick eller närmast
efterföljde en sabbat**. Denna högvigtiga
undersökning har gifvit sitt namn Betza (»ägg»),
åt en hel afdelning (»traktat») i talmud. Vi
fråga: huru är det möjligt, att Jesus annat
än med den mest öfverlägsna, om än aldrig så
finkänsliga, ironi skulle hafva kunnat behandla
ett sådant ämne? Och likväl äro Hillels
rättsbestämningar i denna punkt mera stränga, ja,
mera sehammaitiska än Schammais egna!***.
*-* Dessa regler äro följande:
l:o) Kal vachomer, »lätt och tungt», det är slutledningen a minori ad majus och vice versa (jfr Matth.
7: 11; 10: 29 ff.).
2:o) Genera schava, »ett lika afgörande», det är slutledningen af likartadt, ex analogia (jfr Matth 12:
3 ff.).
8:o) Binjan 6b mikhattib echåd, »en hufvudsats af ett skriftställe», det är härledning af en lagens
h.ufvud-bestämning af ett enda skriftställe.
4:o) Binjan åh mischschené chethQMm, »en hufvudsats af tvenne skriftställen».
5:o) Kelat uferat uchelal, »allmänt ocli särskildt och allmänt», det är inskränkning af allmänna uttryck i
lagen genom innickade specielare, såsom t. ex. i 5 Mos. 14: 26, der det i början och slutet af versen
förekommande allmänna uttrycket! »allt, det din själ lyster», inskränkes genom de i midten stående orden: »vare
sig fä, får, vin eller stark dryck».
6:o) Kejotsse bo mimmaköm acher, »dermed liknande från ett annat ställe», det är ett ställes närmare
bestämning genom åberopande af ett annat ställe.
7:o) Dabar haUamed memjanÖ, »en sak, som framgår af sammanhanget», det är en utsagas närmare
bestämning genom det sammanhang, i hvilket den förekommer i texten. Schurer, Lehrbuch der
neutestament-lichen Zeitgeschichte, sid. 447.
** Jfr Deliisscli, Jesus und Hillel, sid. 22 ff. , n , , .. , .
*** Alla religioner, som förlägga gudsfruktans tyngdpunkt till en hop yttre ceremonier och gudaktighet»,
öfningar äro lätt utsatta för vådan att föröda sin kraft på en mängd tomma kasuistiska spörsmål Sa
uppblossade af denna orsak för några få år sedan häftiga meningsskiljaktigheter bland muhammedanerna på Kap.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
