Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 a 4, träffar man merendels i de svenska hemmen i Vestern äfven ett
engelskt lokalblad samt en större engelsk veckotidning från Chicago
eller New York, ej så sällan en af dessa städers dagtidningar. Tillföljd
häraf finner man mängden temligen väl underrättad om dagens
praktiska frågor och de män, som leda republikens öden.
Yåra landsmäns i vestern politiska historia är en del af det
republikanska partiets. Som bekant, räknar detta parti sina anor ifrån år
1856, då John C. Fremont såsom president-kandidat anförde det i
striden emot James Buchanan och dennes parti, det demokratiska. Dittills
hade mängden af svenskarne varit demokrater. De hade voterat för
Louis Cass 1848 och för Franklin Pierce 1852, men röstade mangrant
för Fremont 1856. Brytningen hade ägt rum straxt efter Pierce’s
inträde i presidentembetet och med anledning af den historisk vordna
striden om Nebraskas organisering till territorium,, i hvilken strid
frågan var huruvida slafpartiets önskningar med hänsyn till slafveriets
utbredning skulle tillåtas göra sig gällande eller ej. Vid
kongress-valen 1S51 rangerade man sig efter sina meningar om saken.
Slafveriets försvarare <— hvilka bestodo af en del whigs men en mycket större
del demokrater — förfäktade den meningen, att Nebraska skulle
upptagas såsom slafterritorium, d.v.s. med rättighet att idka slafveri inom
sina gränser. Som denna yrkan skedde i rak strid emot den 1820
antagna Missouri-kompromissen, hvilken begränsade slafområdet till den
36te breddgraden, satte sig slafveriets fiender på det bestämdaste
der-emot. Till deras skara sällade sig svenskarne, och när, 2 år senare,
partiet bildades och antog det republikanska namnet, med Fremont till
fanbärare i president-valkampanjen, voro våra landsmän ej längre
demokrater i detta ords amerikanska mening, utan republikaner och
såsom sådana de oeftergifligaste i kampen för slafvarnes frigörelse. Vi
anföra detta för att visa de ädla skäl, som bevekte svenskarne att
öf-vergå från det parti, de först tillhörde, till det, de nu tillhöra.
Att svenskarne i Illinois — och hela Amerika för resten — med
tiden uppgå i det anglo-amerikanska slägtet, kan ej betviflas och bör,
enligt vår mening, icke beklagas. Vårt framtida väl beror derpå —
våra intressen fordra det. Och kunna vi förhindra det? Ingalunda,
endast fördröja tiden för en sådan fullständig amalgamering. Yi äro
kastade som metall i degeln och måste förr eller senare sammansmälta
med mängden och blifva i ordets fulla bemärkelse amerikaner. Härmed
är dock icke sagd t att vi skola förlora det ädelt svenska vi ega, ty hvad
som är ädelt är evigt och stannar hos oss — för så vidt det är vårt eget
i kraft af obestridlig arfsrätt. Icke heller mena vi att det i den
amerikanska nationalkaraktären oädla skall i processen till oss öfverföras,
eller våra “mindre vackra drag” varda andras. Yi utgå från den
åsig-ten att vi alla, gjutna i de amerikanska institutionernas former, varda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
