Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1845 blefvo Olof Olson, hans hustru och tvenne barn af
jansoniterna utsända såsom förbud till Amerika, för att härstädes utse en
tjenlig plats till hem för den på utvandring betänkta skaran.
Den Olsonska familjen anlände lyckligt och väl till New York, der
den genast sammanträffade med den derstädes såsom kristen missionär
verkande Hedström, den svensk-amerikanska metodismens grundläggare.
Trogen sitt kall och med ett intresse, som varför honom naturligt,
började genast denne “kristne hedersman” (en titel som han väl förtjente)
att söka vinna den nykomne på sin sida. Och icke utan framgång.
Olson, som naturligtvis var jansonist, vardt omvänd till metodismen,
hvilken omvändelse icke innebar någon serdeles stor trosförändring,
aldenstund jansonismen, noga granskad, kom John Wesleys lära mycket
nära. Följd af Hedströms böner och varma välsignelser anlände omsider
O. och hans familj till Victoria i Knox co. Ills., hvarest Jonas Hedström,
New York-missionärens broder, då bodde. Här stannade nu O. till
påföljande år, då den första jansonska flocken ankom.
Således var det 1845 som de första materialierna för den
namnkunniga kolonien anlände. Kort efter deras afgång från Sverge utgingo
från Söderhamn några andra af samma sällskap för att sälla sig till de
förutgångna, men hade olyckan att lida skeppsbrott utanför Öregrund,
dock utan lifsförlust. De återvände emellertid till sina hem, för att
medfölja det större antal, som ej långt derefter afseglade från Gefle. Af de
sålunda skeppsbrutne lefva ännu Jonas Malmgren å Bishop Hill,
Margaretha Erickson i Galva, Sven Larson i Victoria, och Sophia Schön,
hvilken återvände till Sverge för 12 år sedan.
Eric Janson, hvilken, som ofvan berättats, inträffade med sitt lilla
följe i Victoria i Juli 1846, hade, innan han afreste från fäderneslandet,
till fullo uppgjort den plan, efter hvilken utvandringen skulle ega rum
och till ledare för densamma utsett Jonas Olson, Olof Johnson, Olof
Stenberg och Andrew Berglund. Att han samtidigt hade sin
koloniseringsplan färdig i tankarna, det faller af sig sjelft. Men i denna plan
ingick icke, som dock många skulle vilja tro, de socialistiska eller
kommunistiska principer i fråga om samlefnad, som gjorde sig praktisk gällande,
när kolonien kom väl i gång. Tanken derpå uppstod först då, när man
fann 1100 jansonister, som önskade ansluta sig till kolonien, men af desse
endast ett fåtal, som var i stånd att bestrida kostnaderna för öfverfarten.
Det har i hvarje tid och hvarje land funnits reformatorer som,
då de anstält jemförelser emellan nutid och forntid, funnit grund för
hopp om en ljusare framtid för menskligheten. Att de fleste af desse
varit optimister, kan ej nekas. De hafva skådat det kommande genom
poesiens vackra fjerrglas och bygt, under inflytandet af sin glödande entusiasm,
ideala samhällen på sina egna förhoppningars lösa sand. Men alla ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
