Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej varit sådana. Det har alltid funnits några, de der varit mera
praktiske och mindre poetiske, men ändå alls icke pessimistiske. Desse hafva
ej allenast hyst en förnuftig tro på framåtskridande, utan äfven, på sitt
sätt, gjort hvad de förmått i riktning af ett genom samfäldhet i lif och
verk fullkomnadt samhälle. Hvad man hos desse måhända haft
anledning att beklaga, har varit sträfvandet att skilja sig alltför mycket ifrån
den yttre verlden för att få lefva ett samhälleligt eremitlif, om
uttrycket får begagnas. Den anda, som genomträngt desse samfund (de finnas
än för resten) har ej varit filantropisk nog, utan har istället utgjort en
protest emot den utom dem liggande verlden, hvilken de, på grund
häraf, icke nått med sitt inflytande och följaktligen icke kunnat gagna.
Om jansonisterna kan emellertid icke sägas att de ägde någon
kunskap om dessa samfund, vare sig de forna, som af historien omtalas, eller
de nutida, som existera här och der i verlden. Illiterata som de alla
voro, hade de icke haft tillfälle att härom underrätta sig. De hade alltså
icke kunnat ur berättelserna om dessa “kommuner" hemta några begrepp
till ledning i försöket att sjelfve bilda ett solidariskt samfund.
Nödvändigheten var det som dref dem till det nya företaget, och nödvändigheten
var det som höll dem tillsammans länge nog för förslaget att stadga sig,
då den exempellösa framgång, de mötte, besjälade dem till vidare
ansträngnar. De hade ej ens någon tillstymmelse till formlig organisation.
De lemnade allt åt försynen eller instinkten. Upp till dagen då de
gingo ombord å de fartyg, som buro dem öfver atlanten, fans intet slags
kommunistiskt band dem emellan, utan var det endast i tron ocb hoppet
som de voro ett. Någon egendom hade de för öfrigt icke att ega
gemensamt, ty alla egodelar, med undantag af nödvändiga säng- och
gångkläder, afsåldes innan de begåfvo sig af på den långa färden. Den
härigenom uppkomna kassan vardt, det är sant, allas gemensamma fond, men,
märk väl, för det uteslutande ändamålet att hjelpa de medellösa fram till
resans mål. Denna fond öfverlemnades åt några till förvaltare deraf
utsedde ledare, de der hyrde skepp och betalte passagen för alla, rika och
fattiga lika. Ej nog härmed. Många funnos äfven skuldsatte, och för
att de icke måtte efterlemnas, togos penningar ur samma fond till
betalandet af deras skulder. Andra åter voro soldater och måste med stora
summor återlösas ur armeen. För flere af desse utlades 1000 riksdaler
hvardera åt regeringen. Denna godhjertenhet å de uppriktige
jansoniternas sida vardt ganska illa missbrukad af ouppriktige personer, de der
begagnade sig deraf för att få fri resa till Amerika. Åtskilliga familjer,
hvilkas till flera tusen riksdaler uppgående skulder man hade betalt,
jemte öfverresan, bade ej förr hunnit den amerikanska stranden innan
de öfvergåfvo sällskapet, som ej ens fick tack för den försträckta hjelpen.
Det hat, hvarmed en viss folkklass hela tiden hade förföljt Janson
och hans anhängare, visade sig ända upp till den dag, å hvilken de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
