Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före sig någon vän eller slägting, bosatt i något försigkommet nybygge,
der han finner ett temporärt eller stadigt hem — och hur ofta har ej
den korta ångbåtsfärden skett med en från vännen eller slagtingen i
Amerika skickad och förutbetald biljett.
Kapten Schneidau hade vid denna tid nyss blifvit utnämnd till
skandinavisk konsul (den förste härstädes). Till honom vände man sig
derför företrädesvis om hjelp,som de också fingo så långt hans förmåga
sträckte sig. Bland annat utverkade han rättighet för de sjuke att
begagna marin-sjukhuset, som uppläts helt och hållet till deras disposition,
och 100 sängplatser voro der upptagna 3 hela månader, ty när 5 a 6
blefvo utskrifne, anmälde sig 9 a 10 för inträde. Yäl ute och till helsa
återstälde, gälde det för dem att genom arbete söka sin utkomst, hvilket
bragte dem i nya sorger, kraftlöse och förtagne som de voro. Schneidau
och Unonius blefvo åter anlitade, och de måste i sin tur anlita den
välgörande allmänheten. Schneidaus hus inrättades till en sorts county*
agentur, der hans fru tjenstgjorde såsom utdelare af de influtna
gåfvor-na, medan Unonius’ öfra våning förvandlades till kolera-lazarett och
hans maka till sjuksköterska.
Sjelf lidande af en obotlig sjukdom, blef S. snart oförmögen att
bestrida konsulatets skyldigheter. Unonius vardt hans efterträdare och
innehade befattningen till 1858, då han hemreste till Sverge för att der
i lugn och ro tillbringa återstoden af sin lefnad. Påföljande år afled
Schneidau, hvars maka bortgått året förut; i Chicago finnas ännu
många landsmän, som här gjorde bekantskap med dessa båda familjer, och
alla tala om dem med den största aktning för deras ädelmod och
oegen-nytta emot lidande likar, isynnerhet landsmän. Unonius lefver än och
lär vara tullinspektor i Waxholm.
Men vi måste nu återgå några år i tiden.
År 1850 var den stora del af staden, som kallas nordsidan, nästan
öfverallt en ödslig rymd, här och der beväxt med träd och stubbar som
voro 4 a 6 fot i genomskärning. Hela trakten var dessutom ett
sump-land; vattenpölar träffades litet hvarstädes; ormar, ödlor och andra
otäcka djur funnos der i ymnighet, och några andra gator an Kinzie, Clark
och Chicago Avenue voro ej att finna i verkligheten, ehuru kartan
upptog eu hel mängd andra. En norrman vid namn Sheldon hade vid
Ohiogatan, straxt vester om Marketgatan, uppfört en smedja och ett
tvåvåningshus, och när man stod vid Ciarkgatubryggan såg man tydligt
detta hus, så små och få voro de mellanliggande boningarne. Från
samma ståndpunkt kunde man äfvenledes skönja en annan norrmans,
R. B. Johnsons, hus vid Hubbardgatan. Norrom Divisiongatan sträckte
sig ett otäckt träsk, fullt af småskog och slingerväxter. Landet köptes
der för $100 per acre, som ansågs mycket högt. Yid Chicago Avenue
fick man samtidigt hustomter för intet om man förband sig att derå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
