Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af raig eller af någon annan 9vensk predikant utgifver fattigdomsbevis.
Dock äfven vi kunde låta Jura oss, och många af våra kära landsmän
ådagalade i detta afseende en verkligen beundransvärd fyndighet.
Så långt Unonius.
År 1850 ökades svenskames antal med 500 och åren 1851 samt 1852
med 1000 hvardera året; men dessas såväl som de tidigare anländes leder
förtunnades mycket af den ännu rasande koleran, som bvarje år
bortryckte flera hundrade personer. En svår tid lär denna hafva varit för
pastor Unonius, bvilken, trogen sitt kall ocb manad af en ädel natur,
ansträngde alla sina krafter i försöket att lindra nöden och trösta de
be-dröfvade. Honom ålåg det att söija för nästan allt desse i så många
afseenden hjelplöse varelser beböfde. Han skulle vara deras läkare,
själasörjare, proviantör, vårdare ocb allt. Som bättre var hade han
tjenst-gjort som underläkare vid ett kolera-lazarett i Stockholm, så att han
förstod bvad som var bäst att göra, men han hade ändå icke mer än
menskliga krafter. Sjelf fattig, ägde han städse att anlita den allmänna
välgörenheten för sina nodstälda landsmän. De ende som härvid voro
bonom behjelplige, voro bans egen ädla hustru ocb ofvannämnda
Schneidan.
U nonius, hvilken bade utbildats till prest vid ett läroverk i
Wisconsin (han var annars akademiskt uppfostrad i Sverge) hade 1849 i
Cbicago bildat stadens första svenska kyrkförsamling, hvarom mera
under rubriken kyrkor. För att hemta nödig vederqvickelse efter sina
många och långa mödor begaf han sig 1853 på en resa till Europa.
Under hans bortovaro ankom från Sverge pastor Erland Carlson, som
genast vidtog mått och steg för bildandet af en svensk-luthersk
församling, hvilket också lyckades. Den af U. bildade hade antagit den
epi-skopala kyrkans ritual. Med C. kom ett talrikt sällskap emigranter, af
hvilka en del stannade bär, medan andra spridde sig åt olika håll, ocb
året derefter (1854) anlände under sommarens lopp närmare 4000 och
med dem åter koleran. De förutvarande och mera försigkomne
landsmännen fingo nu händerna fulla med att hjelpa desse till rätta.
Verksammast härutinnan var likväl Unonius, hvilkens erfarenhet var störst
ocb kraft starkast. Af denna stora skara kommo jemförelsevis få att
stanna bär; de aldra fleste hade andra mål, men de voro lik sina
föregångare råd- och medellöse, hvadan de togo mycken tid ocb andra stora
uppoffringar i anspråk innan de blefvo i stånd att fortsätta resan. Det
var, må man minnas, icke så lätt att utvandra på den tiden som det nu
är. De, hvilka då utgingo fråu fäderneslandet, gjorde det, om några
gjort det, “på vinst och förlust.” Färden med segelfartyg var lång och
vansklig och målet ofta ovisst. Man for som flyttfoglar: manad af en
viss instinkt, förlitande sig uteslutande på försynen. Huru annorlunda
är det icke nu? Nio ibland tio af våra dagars svenska utvandrare ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
