Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemfard. Som denna skulle ombesörjas af Stuyvesant, blefvo Rising
ocb hans följeslagare förda till New Amsterdam för att derifrån
öfver-föras till Europa, hvarest Rising anlände den 22 December, då ban i
London till det svenska sändebudet derstädes inberättade bvad som
handt. Vid hemkomsten till Stockholm i April 1656 instälde sig ban
och de Öfriga i kommersekollegium för att aflemna redogörelse och
erhålla sina fordringar och löner, uppgånde till 19,311 kronor. Och
härmed var kolonien Nya Sverges tillvaro såsom svensk slutad. Landet
räknades dädanefter till Nya Nederland, men styrdes af två
viceguvernörer hvilka hade sin bostad, den ene på Fort Casimir, kring
bvilket snart uppstod en liten stad kallad New Amstel, den andre på
Kristina, som fick namnet Altona. De svenske kolonisterne utgjorde
till en början den öfvervägande delen af befolkningen. Så sent som
1693 fiinnos i Nya Sverge 139 svenska och finska familjer eller 939
själar.
Af desse voro 39 i Sverge födde och tvänne, Peter Rambo samt
Andrew Bonde, hade varit i landet 54 år.
Här må äfven nämnas något om de förändringar namnen med
tiden undergått. Bengtson har blifvit Bankson, som nu tillhör en
framstående ätt i öststaterna. Bonde är nu Boon. Svenson skrifves
Svanson. Cock är Cox—Gostassen, Justis—Jocum, Yocum—Kyn,
Keeene—Von Calen, Culin—Wihler, Wheeler o. s. v.
“Våra landsmän fortforo likväl”, skrifver Sprinchorn, “att betrakta
sig såsom en egen nation, bevarade sitt hemlands språk, sin gamla
gudstjenst; ocb det är åt skildringen af denna sida i deras lif vi vilja
egna några rader, innan vi lemna dem, för att i moderlandet följa de
sista försöken, som detta gjorde att häfda sin rätt till dotterkolonien,
som likt ett vilsekommet barn, bvilket kommit i främmande händer,
ändock länge blef föremål för tankar ocb vänliga omsorger från den
gamla modern Sverige, trots dess egen ofta svåra belägenhet. Det är
lika hedrande för kolonien som för moderlandet, att det band dem
emellan, som hvarken stats klokhet eller ens krigisk styrka kunnat
skydda, sammanhölls af gemensamt intresse att bevara svenskt språk
och svensk gudstjenst. Dessa kyrkliga förhållanden bland den svenska
befolkningen, som på mindre än 50 år efter skilsmessan från Sverige,
vnxit till bortåt 1,000 själar, hafva af Acrelius ocb andra blifvit
utförligt behandlade, och vi inskränka oss derför till att blott för de första
tiderna göra några rättelser och tillägg till de knapphändiga uppgifter
vi funnit. Med den andra expeditionen anlände (1640) en prest Reorus
Torkillus ifrån Östergötland, hvilken verkade i sitt kali till sin död
1643. Med Printz anlände Johan Campanius från Stockholm (Holm.
— Holmensis), hvilken återvända 1648 ocb blef kyrkoherde i Upsaia
stift. Den kyrka, b vilkens uppbyggande på Tennakong vi omtalat,
XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
