Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fört pennan, tillika år målare. Läser man t. ex. den i stor
stil hållna, målande dikten »Tjurfäktning», skall man, snart
sagdt i hvarje strof, upptäcka den måleriska blicken och den
starka känslan för form och färg. Hela dikten år
beskrif-vande. Den innehåller minnen från vistelsen i Spanien, en
period, hvilken lämnat så starka märken efter sig i målarens
konst. Dessa minnen hafva här fått ett uttryck lika lefvande
och pregnant, som någonsin målaren mäktade framkalla i de
berömda taflor från Spanien, af hvilka »Smeder» nu hänger
i Kristiania nationalgalleri, medan den lilla härliga duken
från en taverna i Sevilla förvärfvats för det Furstenbergska
galleriet i Göteborg.
Det finns emellertid icke många dikter hvilka så som
denna återgifva det passionerade, lifskraftiga renässansdraget,
som bar Josephson i hans bästa alster som målare. Man
får leta efter dem i samlingen, och de återfinnas hår och
där, inströdda som gnistrande juveler i en vemodig
omfattning.
Den Josephson, hvilken i dikterna företrädesvis framträder,
det är den man, som visar ett vekt, tungsint och blödigt
hjärta bakom den trotsiga yra, som tagit sig uttryck i
färgglansen på de taflor, med hvilka han en gång i sin
ungdoms kraft drog ut på vikingatåg. Denna vekhet parade sig
hos Josephson städse på ett egendomligt fint och vinnande
sätt med kraften och uppbrusningen. Man skulle kunna
säga, att detta vemod endast var den andra sidan af en natur,
hvilken för en ytlig betraktare syntes bestå uteslutande af
trots och lefnadsbegär.
Detta vemod yttrade sig först och främst som ett mjukt,
nästan smeksamt behof att omhulda och visa andra sympati.
Man känner detta genom de brinnande vänskapsdikter, hvilka
äro ägnade minnet, liksom ock i dikter som »Generationer»
eller »Stjärnfall», där helhetskänslan i skaldens hjärta ljuder
så stark, att man förstår den bristande tonen i dikten
»Vio-loncell». Alldeles särskildt framträder denna milda ton i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
