- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
32

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och har svarta tassar, precis som skor. Nej men
titta då!

Sven Malm nickade belåtet, som om det varit
hans förtjänst, att den stora, feta katten just då
klifvit ut på förstugbron och satt sig i solskenet.

— Kiss kiss kiss, lockade Greta ystert.

Katten bevärdigade henne ej med sin
uppmärksamhet utan började förevisa en hel serie
omständiga och invecklade toalettbestyr.

Greta lockade honom ännu en gång och då
bekvämade han sig mot förmodan att klifva ned
från förstugbron och noggrant undvikande alla
våta fläckar på marken lunka fram till henne. Hon
lutade sig ned och strök den lena pälsen och katten
krumbuktade för henne, tryckte sig med krökt rygg
mot hennes klädning och spann förnöjdt.

— Nej men Sven, så snäll han är! Det
betyder lycka.

— Ja det gör det, Greta! Och nu frågar jag
dig på fullt allvar, vill du bo här?

Greta lämnade katten åt sitt öde och såg bort
mot husets hvita facad.

— Ja vet du, det vill jag gärna.

Redan förut hade hon tyckt, att Sven Malm
undergått en märkbar förändring. Han hade liksom
växt ju närmare de nått detta afsides belägna hus
och när de trädt in på gården och stannat där,
förde han sig mer lik en härskare på egen mark
än en tillfällig besökare. Men nu förvandlades han
helt och hållet, ögonen strålade, bröstet höjdes
under ett djupt, befriande andedrag och då han
talade, ljöd stämman som en trumpetfanfar
förkunnande seger och framgång.

— Tack för det ordet, Greta! Och eftersom
du sagt det, skall du också få det.

Hon hade en fråga på tungan, hur det skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free