Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åvägabringas, men hann aldrig framställa den, innan
Sven Malm omfamnade och tryckte henne mot sitt
breda bröst.
— Åh Greta... Greta! Om du visste, hvad
jag alltid hållit af dig, forsade det mot henne, som
när en stormflod oväntadt spränger alla hindrande
fördämningar. — Ända sedan du var så liten, att
du inte kan minnas det själf, har jag tyckt om
dig. Och jag var ju alltid med dig under
uppväxtåren, fast vi sedan inte voro så mycket i
hvarandras sällskap, när det började gå illa för far.
Men nu har jag inte på ett helt år gjort annat än
tänkt på dig. Vet du hvad, i dag var jag för
tredje gången hos er för att säga dig allt det här.
Förut vände jag om bägge gångerna, jag kunde
inte gå längre än till trappan. Och i dag var det
heller inte långt ifrån, att det slutat på samma sätt.
Jag var visst ett par, kanske tre trappsteg
närmare än sist, men så vände jag om och gick in
till farbror. Och jag hade nog inte kommit å stad
nu heller, ifall han ej talat om, att notarien varit
uppe hos er. Gud välsigne den där sprätthöken,
ty jag blef så ursinnigt arg, att jag rusade uppför
trappan utan att tänka och... och... ja, resten
vet du. Men framför allt gud välsigne dig, som
följde mig! Inne i ett rum hade jag aldrig förmått
säga dig, hvad jag ville, men här utanför det hem,
som skall blifva vårt, här lyckades det. — Och
som punkt till den sista meningen tryckte han en
kyss på Gretas läppar.
Den unga flickan var hufvudyr och sökte
förvirrad fotfäste, ty det föreföll henne, som om
marken glidit bort undan hennes fötter. Och utan att
rätt veta, hvad hon gjorde, klängde hon sig fast
vid Sven Malm. Han såg hennes hjälplöshet och
besvarade den halft ofrivilliga omfamningen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
