Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu måste vi gå. I kväll skall jag träffa er
man och betala honom och sedan... sedan är
huset mitt.
— Jaså... ja ja, då är det väl så.
Greta drog Sven i rockärmen. Han förstod
henne och efter ett hastigt afsked skyndade de ut
på gården. Genom ett fönster sågo de, hur den
gamla damen stod kvar vid divansbordet. Hennes
magra händer rörde sig på duken och öfver läpparne
rann en ström klagande ord, dem ingen hörde.
Greta trodde sig ännu förnimma de svaga
knäppningarne i hennes fingerleder och frös till.
Utanför porten ville Sven Malm taga sin
följeslagerskas arm, men hon drog sig undan från
honom. Den gamlas sorger hade nära nog pressat
fram tårarne i hennes ögon och så kom Sven med
sitt klumpiga afbrott: det är, som det skall vara.
Hon anade, att han gjort det för att bespara henne
en ledsamhet, men hon fann likväl, att han handlat
hjärtlöst. Kanhända han inte alls var så god, som
hon inbillat sig. Knappt hade hon tänkt det förrän
hon ångrade sin tanke. Och själf hade hon ju
icke visat någon medkänsla... Hon såg ned i
hjulspåren bredvid sig och nödgades anstränga sig för
att kväfva en snyftning, som oemotståndligt ville
arbeta sig fram ur hennes bröst. Strax efteråt
pröfvade hon liksom på försök ett leende... Och
snart tröstade hon sig med, att det var så många,
många sorger, som förklingade ohörda.
De hade hunnit till Nybrogatans hörn och
stannade för att se sig tillbaka. Solskenet flödade öfver
det lilla huset, som låg där för sig själf bortglömdt
i ödemarken tätt invid den stora staden. Ofvanför
takåsen höjde sig päronträdets knotiga grenar, i
hvilka en flock gråsparfvar väsnades.
Greta puffade lekfullt till Sven, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
