Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag! — Det såg ut, som om hon hållit på att
sjunka ihop, ty allt hos henne blef med ens
skrumpet och kantigt. Men innan hon gjorde det, sade
hon torrt och intresselöst: — Det är sol här inne
hela dagen, gården ligger ju mot söder och
ingenting, som kan skymma, finns i vägen.
Det sista yttrandet var uppenbart föranledt af
säljarens fruktan för att köparen hos den utbjudna
varan skulle finna något fel, som kunde föranleda
honom att söka minska priset. Greta hade varit
på väg att deltagande räcka den gamla damen sin
hand, nu drog hon den tillbaka och gick att ställa
sig bredvid Sven Malm.
— Ja, nu lämna vi vår fristad, klagade den
gamla och tårarne stego henne plötsligt i ögonen.
— Hm... ja..a, hostade Sven Malm något
förläget. — Det är gjordt och om den saken kan
ingenting sägas. Ni måste sälja och jag behöfver
köpa, det är, som det skall vara.
— Det är väl så, sade den gamla halft för
sig. På tonfallet i hans röst, hade hon hört, att
någon medkänsla ej rymdes inom honom och lik
snigeln, som ängsligt sticker fram känselspröten för
att orientera sig men ej finner annat än en hal
stenvägg, kröp hon ihop under sitt skal. — Ja ja,
mumlade hon sakta — man är alltid lycklig så
länge, man icke kan blicka in i framtiden. Kunde
man det, skulle inte många våga lefva. — Hennes
ögon blefvo tomma och glanslösa, de magra
fingrarne famlade en kort stund hjälplösa i luften och
sjönko sedan ned på bordduken. Hennes klagan
hade förklingat ohörd och hon syntes så van
därvid, att hon glömt det i samma sekund, det skett.
Mössbanden fladdrade och det torra skramlet ljöd
på nytt. — Behagas det kanske litet mer saft?
— Nej tack! svarade Sven för andra gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
