Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg, nu erinrade han sig blott en liten flicka i
mamelucker och hvita strumpor, hon dansade
framför honom på vägen till Haga, medan han själf
svettig och varm knogade efter med matkorgen.
— Fjäriln vingad syns på Haga, gnolade han i
tankarne och tillade lika tyst men med innerlig
öfvertygelse: — »Herre gud hvad jag alltid haft
det bra.» — Och så gledo hans tankar ännu längre
tillbaka i tiden. Han var alltjämt ute i det gröna,
på en backsluttning bredvid Brunnsviken. Mot
gräset glänste den hvita duken och midt på den
stod brännvinsflaskan med tredje Gustafs
namnchiffer. Öfverst vid det improviserade bordet satt
mästaren i vällofliga snickareämbetet Janne
Blomdal och vid hans sida tronade madam Blomdal.
Sedan sutto hennes tre döttrar och sonen, den
tjufpojken, och därefter följde gesällerna, bland
hvilka Johannes Lindström och den ohängde
Svensson intogo en bemärkt plats. Svensson ja, den
lymmeln klinkade gitarr och strök ister i håret,
så att det luktade lång väg om honom, men han
hade ingenting för besväret, det blef allt Johannes
Lindström, som Margareta tog ändå.
Sedan de ätit och druckit — gamle Blomdal
slog i hemskt stora supar och såg arg ut, ifall
man ej drack i botten utan att blinka — lekte de.
»Sista paret ut» var den roligaste lek Johannes
Lindström visste, han hade fått en hustru tack vare
den och sina flinka ben. Just samma söndag,
som nu så tydligt stod för hans minne, ropade
Svensson, Margareta och Johannes Lindström
sprungo. Hur Svensson än ansträngde sig, hade
han ingenting för det heller, de båda unga ilade
framåt som jagade hjortar. Förföljaren dref dem
på hvar sin sida om ett snår af slånbuskar och
störtade därpå efter Margareta. Hon ropade högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
