Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sin kavaljer och denne såg, hur Svensson hastigt
minskade afståndet mellan sig och det ädla
villebråd, han sökte upphinna. Då blef Johannes
Lindström ursinnig, rusade rätt genom snåret, trasade
sönder sina kläder och stack sig på taggarne men
hann lyckligt fram i sista minuten.
— Det var raskt gjordt, herr Lindström, sade
Margareta beundrande. Hon var poetiskt anlagd
på den tiden och svärmade för djärfva bedrifter.
Och därmed stödde hon sig flämtande mot sin
ridderlige kavaljer.
Det var för mycket för Johannes Lindström,
han slog ena armen kring hennes midja och när
hon utan invändning lät det ske, gjorde han ett
blygt försök att kyssa henne.
— Gud bevara oss väl, hvad är det herr
Lindström understår sig! utropade den tillbedda
och ämnade slingra sig ifrån honom.
Men Johannes Lindström var ung och
eldfängd, längre än till ett mycket matt försök kom
det ej. Han höll henne kvar och så bekände han
sin kärlek med ord delvis lånade ur en roman,
som han läst kvällarna förut.
Hon tittade öfver busksnåret för att
undersöka om sällskapet i backen såg dem — Svensson
hade redan snopen traskat sin väg. — Och när
intet störande märktes i närheten sade hon:
— Vet du, Johannes, jag har tyckt om dig
ända sedan du började konditionera hos kära far.
Och sedan lät hon honom kyssa sig så mycket
han önskade.
På det sättet blef han förlofvad. Sedan stod
bröllopet och...
I detsamma slog Sven Malm honom på axeln
och sade:
— Tack för allt, svärfar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
