Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom våningen och upptäckte honom slutligen
utanför dotterns rum. Frun stod och betraktade
hans breda, litet böjda rygg, men då han ej gjorde
min af att hafva märkt hennes närvaro, ehuru han
bort veta af den — hon gick tillräckligt tungt för
att höras äfven på afstånd — sade hon:
— Min kära Lindström, jag känner rakt inte
igen dig.
— Vet du, jag gör det knappt själf, svarade
han utan att vända sig om. — Det var i alla fall
ett gladt bröllop.
— Jaså, var det?
Han hörde henne ej och helt inne i sina egna
tankar tillade han:
— Men jag tycker likväl, att det är så
besynnerligt, när inte Greta längre finns här. Kanske
det är för, att jag är ensam nu.
— Ensam? Du har ju mig, vet jag, svarade
hans maka värdigt.
— Ja visst, jag har ju dig, sade han sakta.
Fru Lindström hade svårt att förlåta sin man
den tunga suck, som beledsagade hans medgifvande,
men hon gjorde det dock — några dagar efteråt.
För ögonblicket gick hon direkt in i den
gemensamma sängkammaren och lade sig, hon var trött
och fann det skönt att ändtligen tillåtas hvila ut
efter kvällens ansträngningar och de närmaste
dagarnes förargelser. Litet senare kom mannen
in och sedan han tigande klädt af sig sjönk
han ned på sin bestämda plats och drog täcket
öfver öronen. Fru Lindström låg och lyssnade på
hans ojämna andetag, hon inbillade sig, att han
icke sof, fastän han låtsade göra det.
— Jag tror sannerligen han ligger och snyftar,
tänkte hon. Och som hon, hur ifrigt hon än sökte
därefter, omöjligt lyckades finna en anledning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
