- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
51

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

byrån. I morgon dag skulle han låta lasta hela
rummets inredning på en kärra och köra den till
de nygifta, det var en öfverraskning, som han
sparat åt sig och dem. Han skrattade redan i
förväg, då han tyckte sig se Gretas glada min och
nästan trodde sig känna hennes händer på sin
arm, hon hade ett så egendomligt godt sätt att
gripa kring hans handled, då han någon gång
beredt henne en oväntad glädje. Så betedde hon
sig aldrig mot andra, ensam för honom sparade
hon sina smekningar.

Han skrattade om igen, mjukt och länge.
Alltsammans var så väl förberedt, ty han hade ofta,
på sista tiden hvar dag, sagt sin dotter, att han
behöll hennes möbler, något minne måste han
äga efter henne. Och hon hade ständigt svarat,
näpet och lillgammalt, som allt hvad hon gjorde,
att det förstod hon. Och i morgon, i morgon...
Han nöp sig i skinnet, där han visste, att hennes
händer då skulle krama hans arm.

— Jo jo, Greta lilla! sade han skämtsamt
och kysste på fingret inåt rummet.

Han kände det högtidligt att stå här och
betrakta de saker, hvilka tillhörde den, han höll
mest af i världen. Det gjorde honom lika stor
nytta som en kraftig och gripande predikan,
åtminstone var han lika rörd som efter en sådan;
snickarmästar Lindström hade en liten flisa af en
poet gömd någonstädes inom sig, men det visste
hvarken han eller andra.

Plötsligt märkte han, att det drog kallt, och
när en frossbrytning skakade honom återvände han
till sängkammaren. Hustrun sof tungt utan en
aning om mannens utflykt och han lade sig igen.
Det var hans redliga afsikt att sofva, men hvarpå
det nu berodde, ögonen slöto sig icke. I brist på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free