Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salen. Och medan de gingo sade han: — I morgon
skola vi se litet närmare på inredningen, det får väl
vara för den här gången. — Han kväfde en ny suck
och alltjämt förande henne med sig gick han genom
ett bredvid liggande rum och inträdde i
sängkammaren.
Greta snafvade mot den höga tröskeln men
märkte det knappt. Hon besvärades af en
förlamande tyngd och gick lik en blind, som måste
vara tacksam för att någon leder henne på den
obanade vägen till ett fruktadt mål.
Borta vid toaletten tände mannen tvänne ljus.
— Så där ja, nu äro vi ändtligen ensamma,
utropade han och kom med utbredda armar mot
henne. — Åh Greta, min kära lilla hustru!
Hon strök sig öfver pannan liksom för att
aflägsna den skymmande dimma, som länge nog
hindrat henne att se och begripa. I hennes ögon
blixtrade en förstående glimt, hvilken genast
efterträddes af en skrämd blick, och så tycktes hon
med ens fatta. Hon drog sig afvisande undan hans
famntag och när han det oaktadt närmade sig, sade
hon kyligt:
— Rör mig ej!
— Jo, det är just, hvad jag tänker. — Han
hostade bullersamt för att dölja den förlägenhet,
som plötsligt gripit honom. Men då han visste
sig vara i sin fulla rätt, ämnade han ej afstå från
något och skrattande sökte han gripa om hennes
handleder.
— Sven, förstår du mig inte? frågade hon sakta.
— Förstår? — Han log besittningstagarens
segervissa leende och eftersom han verkligen var
lycklig, ursäktade han henne för denna gång. Och
därmed kastade han fram de ord, som syntes honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
