- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
70

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knäppte hon ihop händerna öfver bröstet och
började sakta mumla sin aftonbön, som hon alltid
varit van att göra. Mellan två gäspningar höjde
sig rösten något... förlåt oss våra skulder såsom
vi ock förlåta... där slutade mumlandet och hon
somnade.

Solen skickade en stråle genom fönstret och
i dess sken satt den hvita katten och slickade
sina tassar. Han såg pröfvande på den lilla kvinnan
i den ljusa dräkten och i hans katthjärna tog den
misstanken, att människorna voro de minst sluga
bland alla skapade varelser, fast form. Såvidt han
kunde se, använde de blott sin mycket omtalade
öfverlägsenhet till att meningslöst skada och såra
hvarandra, de släpade ihop hela berg af sorger och
bekymmer åt sig och trampade sig själfva, när de
ej tillätos trampa sina likar. Då hade en hederlig
katt det bättre ställdt. Iakttog han endast nödig
försiktighet gent emot hundar och pojkar med
slangbågar, kunde han anse sin tillvaro
jämförelsevis tryggad. Och gåfvo honom de ogina
människorna icke, hvad han behöfde, så fanns det godt
om stora, feta råttor öfverallt i grannskapet, hans
framtids himmel var utan moln.

Han såg bort till kvinnan i soffan och skakade
värdigt sitt hufvud. Hon påminde honom om en
liten silkeslen kattunge, till hvilken han af en
slump blifvit far. Ungen hade kommit till en
gammal fröken, matades med grädde och sof på
sammetsdyna. Och hvad blef följden? Elände,
bara elände. Den gamla fröken dog, arfvingarne
afskydde kattor och ungen sprang jämmerligt
tilltufsad ut i världen. Han saknade väderkorn, blef
sjuk af att sofva utomhus och hade glömt bort att
jaga råttor. Dålig ras, sade någon. Åh nej,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free