Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men något liknande den kallsinnighet, han dag för
dag visade henne, gick utom allt, hvad hon kunnat
föreställa sig. Och likväl var hon icke nedslagen,
hon tyckte tvärtom, att det hela blef lättare, när
hon så hårdhändt sköts åt sidan. Och då hon ej
ens anade, hur hon borde förhålla sig tillgrep hon
de svages utväg att falla undan och gifva vika,
ty det var ju möjligt, att äfven hon felat. Att det
i så fall var af okunnighet visste icke han och
som hon saknade mod att upplysa honom därom,
gledo bägge längre och längre bort likt vilsefarna
seglare, hvilka förlorat landkänning. Men att de
kunde ändra sitt lif lika enkelt som en gång förut,
föll dem icke in, deras uppfostran och deras
sinnesart uteslöt själfva tanken på sådant. De hade en
gång lofvat, alltså måste de hålla, därmed var allt
afgjordt.
— Kanhända man kan lefva så här, sade hon
sakta en dag. Och det föreföll henne, som om
hon oväntadt gjort en stor och glädjande upptäckt.
Hon kastade ut sitt lilla nödankare, inbillade sig,
att det fastnade någonstädes och var tills vidare
nöjd med hvad hon trodde sig hafva funnit. För
öfrigt lämnade henne sysslorna föga tid att tänka,
och det gjorde hennes tillvaro lugnare.
Och så gingo dagarne i det lilla hvita huset
den ena efter den andra i jämngrå enformighet.
Det låg någonting isande i tystnaden, som den
ene icke ville och den andra icke vågade bryta.
De båda, som obetänksamt lofvat att stödja och
hjälpa hvarandra ett helt lif, kommo utan att
själfva märka det in i en enformig kretsgång, som
skulle varit själamördande, så vida de icke ägt det
rent mekaniska arbetet att trötta ut sig med. Greta
hade för länge sedan funnit, att rastlös verksamhet
var enda botemedlet mot det tungsinta grubbel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
