- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
84

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

modigare däraf gick hon närmare. Hopkrupen på
marken låg verkligen en lefvande varelse och
försiktigt kännande sig för lade Greta ena handen på
hennes hufvud.

— Hur är det med er? sade hon deltagande.

— Ingenting! — Och hennes hand sköts otåligt
åt sidan.

— Hvarför gråter ni då?

— Jag ä’... uhu... olycklig! Jesus i
himmelen, hvad jag ä’ olycklig! Jag går i sjön!

Det var omöjligt att misstaga sig på den
förtviflan, som pressade fram dessa ord. Greta fick
tårar i ögonen och lutande sig ned öfver kvinnan,
som satt tryckt intill planket, sade hon sakta:

— Ni är olycklig... Hon ville säga något
mer men visste ej hvad. Så erinrade hon sig, hur
vanligt det var att träffa husvilla här uppe i
afkrokarne och fortfor: — Har ni ingen bostad?

— Nej, inte det heller. — Gråten blef en kort
stund mindre våldsam.

— Ja ja, ni är olycklig. Det är nog många,
det, sade Greta halft för sig. Hon funderade öfver,
hvad hon borde säga eller göra och tänkte därvid
på, att det var vår ännu och att natten antagligen
skulle blifva kylig. Med en sakta tryckning mot
den nedböjda kvinnans liufvud, frågade hon. — Vill
ni följa mig hem och stanna så länge?

— Hvem skulle vilja taga en sådan som mig
i sitt hus! — Svaret ljöd frånstötande, men genom
det bittra däri klingade den utstöttas hjälplöshet.

— Res er upp och gå med till lyktan där
borta! uppmanade Greta vänligt. — Och eftersom
ni inte har bostad, så följ mig, som jag sagt.
Alltid kan ni få tak öfver hufvudet för natten och
sedan... sedan få vi väl se. — Greta reflekterade
ej öfver hvad hon gjorde, hon hörde en människa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free