- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
91

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tysthetslöfte, som visserligen afgifvits i första hettan men
som han obönhörligt föresatt sig att hålla.

Greta såg bort, ty det pinade henne att se
honom blygas öfver en vänlighet. Och i sin
förvirring svarade hon öppenhjärtigt:

— Det är inte jag utan hon där ute, som
lagat dem i dag.

Han sköt häftigt tallriken ifrån sig och knöt
handen kring sin sked, så att skinnet öfver
knogarne hvitnade.

— Nå det var egentligen onödigt att upplysa
mig om, sade han och gjorde min af att resa sig
från bordet. Strax efteråt fortsatte han sin
måltid och om en stund tillade han: — Det hindrar
inte, att maten är bra i alla fall.

Greta betraktade honom förstulet och trodde
sig märka antydningen till ett leende kring hans
munvinklar. Och inom henne steg plötsligt en
oresonlig, jublande glädje upp. Hon visste inte,
hvarifrån den kom och hvarför hon kände den
just nu, men hon tyckte att luften med ens blef
lättare att inandas. Och tacksam tänkte hon:

— Han skall förlåta mig en gång.

De närmaste dagarne gingo och den tid, Karin
enligt öfverenskommelsen skulle stannat, var redan
förfluten. Greta hade en afton antydt, att de
snart måste skiljas, men då kom en ångestfylld
blick i de porslinsblanka ögonen och Karins läppar
började rycka, som om de försökt stöta fram en bön
utan att kunna det. Greta blef nedslagen vid den
tvära förändringen och undvek att vidare nämna
något om en sak, som var den andra så
motbjudande. Och Karin gjorde hvad hon förmådde för
att uppskjuta den pinsamma stunden. Hon
funderade ut en hel del, som ovillkorligen borde göras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free