- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
95

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvad jag inte trodde, var att Sven, som gud
bevars skall vara litet klokare, skulle låta dig få
din vilja fram.

— Greta råder sig själf, sade Sven, borta från
dörren. — Har svärfar lust att följa mig ut i
verkstaden och se på en sak, så låta vi fruntimren
göra upp det här sins emellan.

Snickarmästar Lindström såg från Gretas lugna
ansikte till sin hustrus högröda kinder och suckade
hörbart. De där kinderna voro en barometer, på
hvilken han aldrig misstog sig, och i sitt stilla
sinne beklagade han dottern, som ensam skulle
uthärda stormen. Greta förstod hans känslor och
nickade lugnande åt honom, och då gick han något
hoppfullare än han trädt in i rummet.

— Nåå, kära barn, säg mig nu hvad du menar
med att låta din man draga in den där otäcka
varelsen i huset? började fru Lindström sitt anfall.

— Snälla mor, Sven ville det endast ogärna,
men när jag bad honom, gaf han efter.

— Greta, jag kan aldrig tro, att jag hör rätt.

Greta betraktade uppmärksamt sin mor och
som svar på en tanke, hvilken hon ej ville kläda
i ord, nickade hon tyst.

— Nå! uppmanade fru Lindström sträft.

— Kära mor, sade Greta vänligt — hvartill
tjänar det att tala om den här saken. Jag fann
en afton en olycklig människa och greps af
medlidande. Hon fick sofva under mitt tak och som
jag anser mig kunna hafva nytta af henne, önskar
jag, att hon stannar kvar. Det är ingenting
märkvärdigt som händt och jag är viss om, att hvem
som helst annan i mitt ställe skulle handlat på
samma sätt.

— Och det inbillar du dig!

— Jag är alldeles säker, lilla mor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free