Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Usch, du har då inte begrepp om vanlig
anständighet en gång. Den, som sätter det minsta
värde på folks tankar om sig, tager inte en fallen
kvinna i sitt hem. Barn inser du inte, att du skadar
dig själf genom ditt uppförande, ty hvad skola väl
ordentliga människor hädanefter tro om dig? Vet
du för resten hvem hon är den där... den där...
ja, jag vill inte taga ett så fult ord i min mun.
— Karin? — Neej.
— Eller hvarifrån hon kommer?
— Jag har inte frågat henne.
— Där ser du. Men jag vet ju, hur
obetänksam du är, och jag förlåter dig. Du har ändå
alltid din mor, som hjälper och ställer till rätta. Och
eftersom du nu är så beskedlig och enfaldig, att
du inte vågar säga ifrån, ämnar jag göra det. Vill
du som jag, så gå vi direkt ut i köket och jag
skall köra bort det gemena stycket åt dig. Nåå,
min lilla Greta, hvad säger du om det?
— Jo, nu börjar jag förstå att världen kan
vara dålig.
— Om den kan? Jo, det skall gud veta.
Hade du bara en half aning om hur usel och
eländig den är, skulle du aldrig befatta dig med,
hur den kan vara. — Nå, följer du med, så gå
vi nu.
— Kära mor, det är onödigt. Karin gör rätt
för sig och att hon är dålig, kan jag aldrig tro.
— Ja, men se på henne, se bara på henne!
Hon är ju i... i... omständigheter.
— Det äro många andra också.
— Gifta hustrur ja.
— Det där förstår jag inte. — Greta rodnade,
som om hon oväntadt kommit att vidröra något
fult och skrämmande. — Jag vet blott, att stackars
Karin haft det svårt och varit olycklig. Kan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
