Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag förstår mig inte på dig barn, sade hon
bistert — men jag vet, hvilka en mors plikter äro.
Och därför säger jag nu, antingen skall den där
skamlösa slynan ur huset och det genast ändå,
eller också går jag.
Greta gled öfver golfvet fram till modren och
lade lätt sin ena hand öfver hennes båda. Och
medan hon smeksamt strök dem, sade hon:
— Det är inte ditt allvar.
— Om det är? Jo, var du lugn för det. —
Och för att tydligt visa, hur allvarligt hon
verkligen menade, gick fru Lindström mot dörren.
— Nej men mor... mor...
— Välj fort! sade fru Lindström utifrån tamburen.
Gretas ansikte drogs ihop som under ett
anfall af gråtkramp. Hon bemödade sig att tänka
men hon ägde ej tillräcklig tid därtill. För att
likväl göra något, skyndade hon efter den
uppretade modren och sade ut i halfmörkret, där hon
hörde henne trefva efter sina ytterkläder:
— Jag kan inte stöta en människa ned i
djupet, sedan jag först dragit upp henne. Det
vore illa handladt af mig.
— Men du kan stöta bort din mor, det kan du.
— Nej, nej! Åh vänta litet, jag ber dig!
— Min dotter, jag har grundsatser. Och jag
väntar inte en minut, nu vet du det.
Greta kände sin hjälplöshet likt ett fysiskt
ondt och smärtan, som tillfogades henne, gjorde
att hon brast i gråt.
— Nu går jag, sade fru Lindström hårdt.
Och liksom för att gifva den vanartiga dottern
nådestöten, tillade hon: — Rätt skall vara rätt, ser du.
Stödd mot dörrposten blickade Greta efter
henne. Och för att undslippa en strid, som
sönderslet hennes inre, var hon i begrepp att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
