Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh, du brukar inte vara rädd, mor. Och
nu vill jag berätta dig något. Jag har setat och
tänkt så mycket här uppe i ensamheten och jag
har funnit, att vi människor inte äro till bara för
vår egen skull...
Fru Lindström reste sig ur soffan. Kring
hennes läppar låg ett stramt leende, som i nästa
sekund var beredt att öfvergå till ett gladt skratt
eller ett fientligt uttryck, allt efter dotterns
handlingssätt.
— Låt oss inte disputera om en solklar sak,
sade hon och stämman skälfde af undertryckt
rörelse. — Men kom i håg att det är första, kanske
enda gången, din mor ber dig om något, till på
köpet något, som afser ditt eget bästa. Greta,
Greta, hvad har det blifvit af dig?
— Mitt eget bästa? — Greta smålog tviflande.
— Är du säker på det, mor?
— Och det har du hjärta att fråga? — Fru
Lindström var djupt upprörd och hennes öfverläpp
darrade märkbart. — Betänk hvad du gör,
olyckliga barn! — Hennes röst var tragisk och den
åtbörd, som beledsagade orden var det ännu mer,
men hon hade icke riktigt beräknat dess verkan
på sin åhörarinna.
Det var öfverdriften i hennes sätt som stötte
Greta. Hon såg undrande på modren, hvars ifver
hon icke begrep, och när denna slutat, svarade
hon vänligt:
— Tänka? Inte behöfver man tänka, när det
gäller en god gärning.
Fru Lindström insåg, att hon ej skulle vinna
något genom att vidare följa den väg, hon beträdt.
Och som hon icke var vidare van vid den, gick
hon beslutsamt öfver till en annan, där hon kände
sig mer hemmastadd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
