Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talande blick svepa kring gården och byggnaderna,
som om hon riktigt velat inprägla deras utseende
i sitt minne. Sedan nickade hon indignerad och
gick dragande mannen med sig. Det sista hon
uppfattade, innan porten föll igen bakom de gående,
var Karins oformliga figur och den blandning af
glad och dum häpnad, som strålade ur de
porslinsblanka ögonen, och det bidrog ej att förbättra
hennes lynne.
— Greta har blifvit sorgligt förändrad, sade
fru Lindström, när de båda makarne tillryggalagt
ett stycke väg.
— Det tycker jag med, svarade
snickarmästaren undergifvet. Hon är både blek och mager
numera, stackars liten!
— Det vet du väl, att man alltid blir så där...
ja så där. Men det är hennes ensak, hon är
inte vår Greta längre.
— Nenej, hon har blifvit mycket annorlunda...
för mycket. — Och snickarmästar Lindström
suckade tungt.
Greta stod alltjämt kvar vid fönstret. Det
förundrade henne, att hon icke blifvit mer gripen
af den oväntade brytning, modren framkallat. Hon
skakade sakta sitt hufvud åt de upproriska
tankarne inom sig och med det bittra leendet hos en,
som börjat betvifla, att de gudar, hon hittills
tillbedt, varit de rätta, sade hon:
— Det är visst en hel del, som jag inte kan
hjälpa.
Sedan stod hon länge med pannan tryckt mot
fönsterrutan och stirrade ut på gården. Hon spratt
till, då dörren öppnades och Sven trädde in, men
hon vände sig icke om utan bibehöll samma
ställning. Han gick ett slag genom rummet och hon
kände, att hans blickar hvilade på henne, men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
