- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
110

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon vågat det. Det låg en oanad njutning i att
sålunda smeka en annans barn. Ibland kom Karin
hastigt inrusande. Hon slungade en förtörnad blick
på matmodren och sade utan att söka dölja sitt
misshag:

— Kors, sitter frun här?

— Ja. Han skrek... Greta rodnade öfver sin
osanning, men hon insåg, hur nödvändigt det var
att göra en ursäkt, och underkastade sig villigt det
förödmjukande däri, endast för att få betrakta gossen
ännu en stund.

— Det hörde inte jag, fortsatte Karin
stridslystet.

— Joo, försäkrade Greta med den på bar
gärning ertappade brottslingens osäkerhet — han gjorde
det, men inte hårdt.

Karin skrattade tviflande, gick bort till vaggan
och tog upp gossen. Och hållande honom i sina
armar liksom för att tydligt visa inkräkterskan, att
han uteslutande var sin mors egendom och att hon
icke ämnade dela med sig ett enda af hans leenden,
började hon vyssja honom till sömns.

— Eftersom Karin nu är här, går jag väl,
mumlade Greta otydligt och skyndade att göra det.
Bakom sig hörde hon Karin sjunga med full hals
och hon kände sig mycket fattig vid dylika
tillfällen. Sedan satte hon sig att tänka, men fastän
hon numera ägde god tid därtill, gingo alla hennes
tankar blott i en enda riktning. Och ständigt
mynnade de ut i en brinnande längtan efter en liten
varm kropp att trycka intill sig, efter små
obegripliga läten, som icke innehålla något men hvilka
modersörat alltid förmår tyda. Hennes blod ilade
hastigare genom ådrorna, när hon tänkte sig
skötande sitt eget barn, och gick hon verkligheten
ännu närmare, svindlade det för hennes ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free