Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har en gosse, jag, sade hennes
triumferande blickar. — Men hvad har du, stackars
liten?
Då Greta en eller annan gång erinrade sig den
kväll, hon plockat upp den af sorg vanmäktiga
människotrasan, som sjunkit ihop i mörkret med
ett oklart hopp att få dö från allt och glömmas,
hade hon svårt att i Karin känna igen samma
kvinna. Den tanklösa bondpigan hade verkligen
stannat kvar vid planket och nu gick i hennes
ställe en lycklig mor... och arbetade hos andra.
Och arbeta kunde hon. Greta var för länge sedan
skild från alla göromål, som rörde hennes eget hus.
Med den starkares rätt hade Karin tagit spiran
från sin matmoder och svängde den enväldigt öfver
det lilla rike, hon eröfrat. Greta sköts lugnt men
säkert åt sidan och hon fann sig så mycket lättare
däri, som hon var fästad vid den stora, bredaxlade
kvinnan, hon hade ju en gång gjort henne en stor
tjänst. Och att säga upp Karin, som visste sig
vara nyttig och på grund däraf ibland tog sig väl
stora friheter, hade blott varit att vira
martyrkronan kring hennes hjässa. Hon skulle glad gått
ut på vägen hållande barnet högt i luften och åt
alla mötande sagt:
— Se hit, här är min lille gosse! — Att tillåtas
arbeta men hälst lida för honom var allt, hvad hon
nu begärde af lifvet.
Bättre än Karin förstod sig själf, begrep Greta
henne. Och hon log gillande åt den andra, hon
ville gärna hafva handlat på samma sätt.
Ofta smög hon sig in i vindskammaren och
satte sig att betrakta barnet. Hans små skrynkliga
händer, de brutna ljuden och hela det lilla snaskiga
människoämnet förtrollade henne. Hon stal sig till
att röra vid honom och skrattade sakta hvarje gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
