- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
115

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarje lidande. — Pastorns röst vibrerade af
gråtfylld medkänsla och för tredje gången böt han om
pose, hvarpå han i safvelsefull högtidlighet tillade:
— Där kan ni hämta hjälp för allt. — Och med
värdigheten hos en, som nedlåter sig att påvisa
ett allmänt kändt faktum, pekade han uppåt.

Greta följde riktningen af hans finger och såg
en svart spricka i taket. Och i ena hörnet satt
ett dammigt spindelnät kvarglömdt. Hon frös till,
som om någon oväntadt hällt en skopa iskallt vatten
innanför hennes kläder. Sedan neg hon ödmjukt för
själaherden och gick ännu mer villrådig och nedtyngd.

Pastor Lund såg något generad ut öfver det
hastiga slutet på ett samtal, som enligt hans
förmenande blott börjats. Hans uppåträckta hand
sjönk i tre olika tempon ned utefter sidan och intog
sitt naturliga läge och handens ägare ruskade mildt
ogillande sitt väl friserade hufvud, likväl ej häftigare
än att lockarne orubbade bibehöllo sig i krusiga
vågor. Så höjde han liksom frågande blicken mot
taket och upptäckte sprickan. Han hade sett den
förut, men aldrig med samma ögon som vid detta
tillfälle. Han betraktade den länge och noga och
dess osökta likhet med en flod på en väggkarta
slog honom, så att han log. Spindelväfven vid
flodens utlopp under tapeten väckte däremot hans
förtrytelse och med en af sina eleganta handrörelser,
som aldrig förfelade att stegra det kvinnliga
auditoriets hänförelse, sade han:

— Här behöfver sannerligen både repareras
och städas. — Därefter tog han plats och fortsatte
sin afbrutna nagelputsning.

Under tiden gick Greta hemåt. Hon var
hvarken nedslagen eller missbelåten, hon kände blott
en förlamande trötthet.

— Hvarför gick jag till den mannen? frågade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free