- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
122

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en vecka sina förmiddagar i en bekväm länstol
och väntade patienter med en dyr cigarr mellan
läpparne.

Just då hade han ett af sina allvarligaste »ryck»
och i högtidlig sinnesstämning — icke fullt så
högtidlig som den, hvarmed han betraktade
sånganförarens taktpinne omedelbart innan en konsert
börjat, men någonting ditåt och således efter hans
förhållanden enastående — halflåg han ett par
timmar hvarje dag och följde rökhvirflarne under
deras färd mot taket. Någon patient infann sig ej
under mottagningstiden och Samuel Lund ansåg
det klokt handladt.

— Till och med sjuklingar veta hvad de böra
göra, sade han, tog hatt och ytterrock samt gick
för att äta en solid festmiddag. Det menade han
sig hafva förtjänat, hvadan han också spisade med
synnerligen god aptit.

— Det måtte vara något särskildt med mig,
sade Samuel Lund ungefär en månad senare —
bara utfattiga och obotliga stackare komma hit...
och knappt det. — Han reflekterade icke närmare
öfver förhållandet, enär han ej såg någon direkt
anledning därtill. Han inskränkte sig till att ordinera,
hvad han ansåg lämpligast för de sjuklingar, som
sökte honom, och tänkte aldrig på betalningen. —
Herre gud, man är väl inte mer än människa heller,
förklarade han liksom för att lugna ett oppositionellt
anlagdt samvete, och däri lyckades han, ty att vara
människa, utgjorde i alla lifvets skiften hans tröst.
Det ursäktade snedsprången och tog bort dumheterna,
tyckte han.

— Det är litet svårt att komma i gång, sade
han åt fadren, då han tre månader senare infunnit
sig hos denne för att under form af lån uppbringa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free