Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvartalshyran och något till extra utgifter. — Men
det går nog bättre sedan.
— När? frågade fadren, som föredrog exakta
uppgifter.
— Ja säg det, svarade sonen bekymmerslöst
och knycklade ihop sedlarne, som han nyss förut
mottagit.
Nästa dag återvände han ångerfull och något
nedslagen för att begära ett ytterligare bidrag,
summan räckte nämligen ej. — Hvarför? — Hm,
tja... han hade på hemvägen råkat några trefliga
bekanta — alla hans bekanta voro ovanligt trefliga —
och haft en särdeles angenäm kväll — kvällen räckte
uppriktigt sagdt till morgonen — och hm, tja, när
det kom till kritan fick jag betala kalaset, afslutade
han den något krystade redogörelsen. — Vi skulle
förstås »repa», det var öfverenskommet från början,
men fram på småtimmarne ägde hela surfven intet
annat gångbart än kopparslantar. Jag blef fast,
det blir jag alltid.
— Du är en slarf, Samuel.
— Det tycker jag ändå inte man kan påstå.
Jag säger ju, att de andra voro barskrapade och
då måste den, som har något, lägga ut. Det är
regeln, ser du.
— Men det är alltid du, det vill här säga jag,
som lägger ut.
— Ja, det är emedan jag, det vill här säga
du, har något.
— Du är en slarf, Samuel.
— Håller du särskildt på det, får du öka din
godhet med femtio riksdaler.
— Men det går an, att dina syskon arta sig
bättre.
— Vi ha inte sett slutet än.
— Samuel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
