Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nää, för att säga sanningen, så ä’ det
knalt med kassan.
— Det var klokt af Olsson att tala om det.
Nå eftersom jag sagt a, får jag väl bekväma mig
att klämma fram ett b också. Här har han en
riksdaler och här... hvar tusan lade jag
tolfskillingarne, som gumman gaf mig för en stund
sedan? — Jaså där. Olsson får dem också, det
räcker. Adjö!
Två timmar efteråt gick Samuel Lund till
källaren och fann Buller-Olle redlös vid en
rännstenskant. Doktorn jagade undan småpojkarne,
som svärmade kring den druckne, tog honom under
armen och sade.
— Kom med nu, min käre Olsson, så skall
jag forsla honom hem så godt sig göra låter. —
Och så släpade han drinkaren med sig. — Nå,
han söp förstås upp pengarne?
— Go’a, beskedli’a doktorn ursäkta...
— Tala inte om den saken! Det var Olssons
slantar och han hade rätt att göra hvad som hälst
med dem. — Är det där, han bor?
— Jaa, go’a beskedli’a doktorn.
— Följ bara med! — Och Samuel Lund
stretade med fyllbulten in i hans kyffe samt hjälpte
hustrun att lägga honom till sängs. En stund
stod han och betraktade den liggande, sedan sade
han vänligt: — På sätt och vis är du inte
olyckligare än någon annan, min kära Olsson, men jag
vill ändå inte byta med dig.
— Bevare oss väl så doktorn säjer! utbrast
drinkarens hustru.
Samuel Lund spratt till, som om han hastigt
blifvit väckt ur en svår dröm, slog upp
kappkragen till öronen och anmärkte torrt:
— Mina reflektioner väcka madams förvåning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
