Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ingen fattade, men det låtsade man sällan om,
ty han var en treflig sällskapsbroder.
— Jo, du är och förblir en kärnpojke och kunna
vi hvar och en i sin stad svara för egna
dumheter, är det godt, sade fanjunkaren och lät ämnet
falla. — Skål på dig!
Samuel Lund drack för mycket den aftonen
som alla andra aftnar, men det hindrade ej, att
han skötte sin praktik på vanligt sätt under
förmiddagarne. Med sin mjukaste röst tröstade han,
där tröst behöfdes, och med samma oföränderligt
vänliga leende skänkte han hjälp, där hjälpas
kunde. Och de fattige gingo flitigt till honom.
All armodets skräckinjagande dysterhet bars fram
för den halft försupne läkaren, som mildrade och
gaf råd, så långt hans förmåga sträckte sig. Själf
blef han ännu mer smutsig och ovårdad bland
eländet, hvari han vistades. Det satte en
omisskännelig stämpel på honom och han såg det. Men
gjordes han uppmärksam på sitt yttre, svarade han
kärft:
— Det syns, hvem jag är: Sam Lund,
affallets plåsterprins. Det är don efter person, jag
passar för mina busar och de passa mig alldeles
utmärkt. —
En gång log lyckan mot honom, men han
förstod ej att begagna tillfället eller ville det måhända
ej. Under mottagningstiden rusade den rike
mannen in genom tamburen och ilade andlös mot
dörren till doktorns rum. Han gaf ej akt på de
förundrade blickarne kring sig och brydde sig ej
om att invänta sin tur utan trängde fram, slet
upp dörren och började redan på tröskeln:
— Hjälp mig, doktor! ropade han. — Hon dör!
Samuel Lund sköt upp glasögonen i pannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
