Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kastade under dem en sträng blick på
fridstöraren.
— Här behöfs också hjälp, sade han och
pekade på en smutsig gumma, hvars ännu
smutsigare öron han hållit på att rengöra.
— Men barnet kan dö, säger jag er.
— Ett barn! Då följer jag er... om fem
minuter.
När han skött sin patient och sagt åt de
väntande att dröja till nästa dag, gick Samuel
Lund med den rike mannen och tog plats i en elegant
släde, som genast flög inåt staden. Han åhörde
under tiden fadrens beskrifning öfver sjukdomen
och dess förlopp och skakade allt annat än
hoppfullt sitt hufvud. Samtidigt log han litet trött åt
den naiva öppenhet, hvarmed den andre erkände,
att han drifven af sin förtviflan begått galenskapen
att söka upp den afsigkomne läkaren, sedan alla
andra funnit det omöjligt att rädda barnet. Men
doktorns leende förvandlades till ett grin, när
följeslagaren visade en diger plånbok och lofvade
den blifvande räddaren en förmögenhet.
— Bokstafligen en förmögenhet, herre! —
Han lät ett pröfvande ögonkast glida öfver figuren
bredvid sig och viss om, att pengarne, som hittills
alltid skänkt honom, hvad han åstundat, äfven nu
skulle gifva det, tillade han med en magnifik
åtbörd: — Säg ett... säg två tusen, om ni vill, jag
betalar.
— Vi få väl se...
— Vi få se? Ja visst, ja visst! Således två
tusen, det är öfverenskommet.
Samuel Lund hade ingen tid att granska den
våning, hvari han infördes. Förbi tvänne välklädda
herrar, hvilkas miner uttryckte hälften medömkan
med den rike mannens dåraktiga nyck och hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
