Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slagit upp sina bopålar. Så skrattade man hånfullt
åt värden, som gud bevars kände sig smickrad af
brorskålen med en karl af sådan beskaffenhet. Och
slutligen återvände hvar och en in till sig. Dörrarne
smälldes igen, så att det gaf eko i trapporna, och
nycklarne vredos ilsket omkring i låsen, men genom
springor och trossbottnar ljöd fortfarande samma
surr. Det var familjemedlemmarne, som sins emellan
debatterade, hvad natten skulle medföra.
Anledningen till vredesyttringarne var, att
Samuel Lund arrangerat ett af sina vanliga
spelpartier. Hans gäster hade infunnit sig i god tid
och klockan sju ångade första omgången toddar på
borden. En hjälpmadam, som hade tillräckligt
garfvad hud att icke dåna, då hon hörde de historier,
som berättades mellan gifningarne, passade upp,
för öfrigt voro herrarne ensamma.
I soffan presiderade fanjunkar Barkman med
en jättetoddy på bordshörnet bredvid sig, cigarren
pekande snedt i vädret som ett bogspröt och tretton
kort i vänstra handen. Midt emot satt en
afsigkommen musiklärare, en källarkund, med hvilken
Lund blifvit bekant för flera år sedan och hvilken
han höll af ungefär som en glömsk husbonde sin
gamla uttjänta pudel. Musikläraren, hvilken ståtade
med titeln direktör och haft anställning som
organist men blifvit afsatt, var en tungsint drömmare,
hvars ögon alltid sågo förbi verkligheten och in i
ett dimmigt fjärran, fylldt af hans egna, bizarra
fantasier. Han förnötte sin tid med att söka något,
som aldrig erhöll form eller gestalt. En hemlig
kärlekssorg ansågs vara hans ursäkt och hans för
det mesta oförargliga lynne blef hans passersedel
hos vännerna. Men när han druckit för mycket
»vaknade titanen inom honom», som han sade.
Ibland spelade han då piano, så att de halfrusiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
