Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drucken och rösterna blefvo mer och mer
högljudda. I rummet bredvid dukade hjälpmadammen
upp kvällsvarden på skrifbordet, ty man ämnade
äta tidigt för att hafva natten osplittrad till
värdigare nöjen.
— Hvad nu! utbrast fanjunkar Barkman midt
i spelet. — Det är någon på tamburdörren. — Och
förargad tillade han: — I kväll har ingen stimmat
ännu, så är man redan här med klagomål från någon
af grannarne, hyfvar jag ut kroppen.
— Fru Olsson! ropade värden. — Det är
någon, som knackar.
Hjälpmadammen tassade öfver golfvet och
försvann i tamburen. Strax efteråt stack hon in sin
spetsiga näsa genom dörren.
— Sjukbud till doktorn.
— Så här dags? Det är för sent. — Bekänn
klöfver, Gyllensvan!
— Skall jag säga honom det?
Innan Lund hunnit svara på frågan, sköts
hjälpmadammen undan och en man i ytterkläder
trädde in. Hans blickar flögo sökande från den
ena till den andra och då värden reste sig, gick
han mot honom.
— Jag har hört sägas, att ni tycker om barn,
doktor.
Samuel Lund nickade och seende den ångest,
som lyste ur besökarens ögon, lade han korten
ifrån sig och frågade:
— Hvad är det?
— Brännskada, ljöd svaret lika kort. — En
gaslampa exploderade, flickan föll...
— Hur gammal är hon?
— Sex år, doktor.
— Jag kommer. — Samuel Lund skyndade
ut i rummet bredvid och återvände inom kort med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
