- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
150

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anföll sina supbröder för att af deras kroppar
bereda sig en vall nog hög att öfver den klättra dit
hans längtan drog honom.

— Han är en snäll pojke och en trasig
människa, hade Samuel Lund sagt om honom. — Men
det gör ingenting, han har ovanligt lätt att glömma.

Musikläraren hette Rutger Gyllensvan samt
troddes vara adelsman och den siste af sin ätt.
Man visste ingenting med säkerhet om hans existens
annat än att han ägde talang och spårat ur. Han
påstod själf, att han varit himlen så nära, en
dödlig kan nå den, sedan föll han i smörjan och blef
kvar.

Till höger om sin bäste vän satt värden och
midt emot honom en person så godt som okänd
för alla. Han hade händelsevis befunnit sig i
närheten, då bjudningen utfärdats, och mottagit den.
Han infann sig af nyfikenhet och gick lika klok
som han kommit för att aldrig vända åter.

Vid ett bord i rummets andra ände spelade
tre individer »femkort och sista stick». De gingo
alla tre under benämningen »krogskräpet» och
deras fysionomier voro lika intetsägande som de
voro rödbrusiga. Deras namn betecknade inga
personligheter och deras karaktärer kunde anses
bortslarfvade. De satte stort värde på en smörgås,
men de bytte gärna ut smörgåsen mot en sup.
Samuel Lund inbjöd dem till sina spelpartier som
ett slags dekoration. Han var van vid dem och
skulle hafva saknat dem, dessutom visste han, att
ingen annan umgicks med dylika personer, en
särskild anledning för honom att göra det. När de
blifvit rusiga och började väsnas, körde han dem
på dörren; nästa dag förlät han dem, nästa gång
bjöd han dem ånyo.

Timmarne gledo undan, fjärde toddyn var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free